VTF?!

Inom den bloggosfär som många av oss vistas är det många som har som mål att dels sluta förvärvsarbeta, dels bosätta sig på en annan ort och då gärna utanför jantelandets gränser. Portugal har varit på tapeten bland såväl denna världs skribenter som i media och på regeringsnivå, där vår kära Magda låtit skriva ett brev till nämnda lands regering om att hon önskar att de reviderar sin skattepolitik för utländska pensionärer. Det var något snack om "bristande solidaritet" från dem som bott och betalat skatt i ett land under hela sin livstid och som nu önskade att unna sig lite extra på ålderns höst...

Att bosätta sig i ett annat land, dessutom på en helt annan kontinent, är denna veckas intervjuoffers önskan. Sedan dennes start anno 2014 har man i nästintill varje inlägg kunnat läsa om en speciell budget. Det som har varit roligt att se är hur denna budget kommit att bli alltmer realiserad och skribentens, tillika familjens, resa mot målet snart kommer att bli av.

Sällan har jag lärt känna någon så genuint trevlig och omtänksam person. Skribenten bakom bloggen är verkligen jordnära och bryr sig om sina nära och kära. Detta är jag ej ensam om att tycka, då en kontakt till mig lät beskriva sin uppfattning enligt; "han är så genuint jäkla trevlig så man nästan får dåligt samvete när man träffar honom...". Någon sorts besatthet av pengar eller börs finns ej heller att finna. Ej heller något som skulle kunna kvala in på girighet eller dylikt. Vad som också framkommer är en sinnesnärvaro och att aldrig låta sig bli påverkad av stunden samt att klara av att sitta på händerna.

Intressant är att han också tycks ha en god smak för viner och är inte alls så insyltad på franska dito, som vissa andra i bloggosfären... Utöver detta är jag fascinerad av att han och hans familj klarar av att leva "rikt" utan att vare sig snåla eller slösa. De har hittat en gyllene medelväg och sådant är alltid imponerande att se, speciellt då det ej ingår att offra eller välja bort något.

Jag har aldrig besökt det land som är målet för den svarandes investeringar, ej heller kontinenten. Dock har jag varit ful och bjudit in mig själv på en Pad Thai när de väl landat. Som livsnjutare jag är förväntar jag mig såklart inget annat än michelin-nivå på det hela, vilket jag, utifrån min uppfattning, tror han kommer att klara av galant. Och så kan han sjunga! Det känns som att oavsett hur min (investerings)väg går kommer jag få en underbar kväll någon gång i framtiden.

Det krävs inget mensamedlemskap att kunna lista ut att mannen mot väggen denna fredag är Mr. Thailand himself; frihetens 007-agent; Vägen till Frihet.

Vägen till Frihet… Du har bloggat sedan juni 2014 och när du beskrev ert mål om att kunna bosätta er i Thailand och leva på passiva inkomster i form av utdelningar blev jag med ens tagen. Nu, cirka 2,5 år senare, har planerna ändrats lite. Hur och varför?

Grundtanken, det vill säga att kunna leva det liv vi vill, kvarstår så där har ingenting ändrats egentligen. Det som däremot har vuxit fram över tid är att vi just nu inte känner oss klara med arbetslivet och därför inte är så sugna på att pang boom säga upp oss. Trots detta vill vi ha mer tid till annat (samt slippa Sverige under vintern) och det är anledningen till den förändrade planen.

Jag kan förstå om det låter konstigt i vissa personers öron, men faktum är att både Herr och Fru VtF faktiskt upplever att vi får energi från våra jobb just nu, så varför skulle vi då sluta? Så har situationen dock inte alltid varit och när vi inte trivts lika bra har vår längtan efter att kliva av helt och fullt varit väldigt stark.

Planen nu är att c:a 3 månader per år skall tillbringas på varmare breddgrader (första gången Thailand, men framöver kan det mycket väl bli något annat land). Vi väljer gärna bort vintermånaderna i Sverige, som är mörka, gråa och kalla, i utbyte mot +30 grader och sol. Ungefär 5-6 veckor under sommaren har vi för avsikt att vara lediga i Sverige som är fantastiskt härligt då. Vi är dock medvetna om att ingenting varar för evigt. Vi fortsätter därför att kämpa på för att nå vårt slutliga mål, dvs att äga vår tid genom tillräckligt goda passiva inkomster.

Är det långsiktiga målet kvar, dvs. att kunna bo permanent i detta asiatiska paradis?

Som jag skrev i frågan ovan kvarstår målet om att äga vår tid. Det vore dock oklokt att låsa sig fast vid en enda väg framåt tror jag. Livet är föränderligt så det vi känner nu måste inte vara det vi känner imorgon. Ta t ex det här med jobb. När vi tidigare jobbade hos andra arbetsgivare ville vi bara kliva av och ju fortare desto bättre, men så bytte vi arbetsgivare och helt plötsligt blev allt annorlunda. För tillfället är absolut Thailand ett tänkbart alternativ att flytta till för oss, men det finns även andra kandidater. Som Thailands visumregler nu ser ut blir det dessutom svårt. När vi är 50+ däremot finns möjligheten, men vem vet hur vi känner då?

Vad exakt är det som lockar med Thailand? Varför inte Vietnam som är mindre ”exploaterat”?

I slutänden är det skolan som styr. Vi är mycket måna om att vår dotter erbjuds en god utbildning och en möjlighet att fortsätta sina studier i Sverige om hon vill. I Thailand finns den Svenska Skolan som erbjuder dessa möjligheter.

Självklart tycker vi också om Thailand som erbjuder ett klimat som verkligen passar oss (i synnerhet under den period som vi är borta). Människorna är vänliga, stränderna är fantastiska och maten helt underbar. Visst är delar av Thailand väldigt exploaterat, men det finns också många ställen som är orörda om man bara letar lite. En annan fördel jag vill lyfta fram är att det numer faktiskt går att få tag på bra viner och i synnerhet om man har kontakter i Bangkok, vilket vi råkar ha =)

Trots att Thailand på många sätt är ett paradis för oss utlänningar ska man inte glömma bort att det faktiskt är en militärdiktatur. Fattigdomen är utbredd och märks tydligt om man bara öppnar ögonen. Det är verkligen ett kontrasternas land. Som gäst i landet kan man dock bidra till lokalbefolkningens leverne. Vi försöker t ex alltid att köpa mat från bönderna i trakten och att nyttja olika servicefunktioner som drivs av Thailändare, t ex restauranger, affärer, tvätterier mm. Många människor är helt beroende av turismen och försvinner den skulle problemen bli oändligt mycket större.

"[...]Ibland känner jag förvisso att vi borde spara ännu mer[...]"

Utan att avslöja dig för mycket skulle såväl jag som kollektivet vilja veta vad du gör om dagarna? Vad arbetar du med och vad gör du på fritiden? Vilka intressen har du?

Jag arbetar i en företagsledande befattning i ett mellanstort bolag med kopplingar till IT-branschen. Mycket mer än så vill jag inte säga.

Tyvärr har jag alldeles för lite fritid, men den jag trots allt har ägnas främst åt familj och vänner samt självklart åt våra investeringar. Jag tycker också om att snickra och även att då och då pyssla i trädgården (odla grönsaker och annat ätbart). När andan faller på sjunger jag också gärna, men det är en väl bevarad hemlighet som få känner till =) Vissa sporter ligger mig varmt om hjärtat, t ex tennis och ishockey.

Du berättar, om än i mer generella ordalag, om hur mycket ni sparar. Finns det ett uttalat mål inom familjen att ni skall spara t.ex. 50 % e.d.? Hur ”snåla” är ni?

Jo vi har ett mål om att spara c:a 50 % av lönen varje månad exkl utdelningar. Vi följer dock inte det här målet slaviskt utan vi ser det mer som en ambition och ett riktmärke.

Vi är inte speciellt snåla. Våra normala levnadskostnader för hus är relativt låga samtidigt som våra inkomster är höga. Ibland känner jag förvisso att vi borde spara ännu mer, men samtidigt har vi hittat en balans vi tycker känns ok och som vi är övertygade om att vi kan hålla över tid. Vi gillar t ex att resa och uppleva nya kulturer, varför vi oftast reser iväg 2-3 gånger per år. Det kostar naturligtvis en hel del pengar, men vi är samtidigt övertygade om att vi inte kommer ångra det när vi en gång i framtiden ligger på dödsbädden.

Om du skulle beskriva ditt förhållningssätt till pengar, hur skulle det vara? Vad är pengar för dig?

Störst pengahög när man dör är jag inte intresserad av i varje fall. Vi vandrar på vägen till frihet för att kunna styra över vår egen tid och leva det liv vi vill.

För att kunna äga sin tid behövs pengar så att vi har råd att bo, äta och leva. Det finns så klart många olika alternativa källor för att få in dessa pengar, men passiv inkomst känns attraktivt eftersom det innebär att man inte blir beroende av ett jobb för att kunna leva så som man önskar. Jag vill dock poängtera att frihet för min del inte innebär att jag slutar jobba utan bara att jag kan sluta jobba om jag vill, helt enkelt att jag inte är beroende av lönen för att kunna leva så som jag önskar. Med andra ord, pengar är för mig bara medlet, inte målet.

"[...]utifrån ett totalavkastningsperspektiv är prefar tveksamma[...]"

Till skillnad från en del, om än ej en majoritet, utdelningsinvesterare har du preferensaktier i din portfölj. Statistik visar att dessa, i ett längre perspektiv, tappar mot stamaktier. Hur reflekterar du kring detta?

Så är det naturligtvis och utifrån ett totalavkastningsperspektiv är prefar tveksamma. Om tidshorisonten däremot är att ”äga för alltid” och bolaget du satsat på har riktigt starka kassaflöden så tycker jag ändå att en viss andel preferensaktier i portföljen kan vara en god idé. De ger mig en hög och stabil direktavkastning som jag löpande kan återinvestera vilket bidrar positivt.

Sätt ur det perspektivet så spelar också kursutvecklingen mindre roll eftersom jag ju inte ska sälja. Till slut kanske prefarna blir inlösta, men om de inte blir det så får jag en stabil och hög ”ränta” som blir mycket pengar över tid. Det gäller dock att vara väldigt selektiv med vilka prefar man tar in då det finns rätt mycket skräp därute. I takt med att räntorna stiger så lär sannolikt kurserna pressas ner. I nuläget kan du dock få 6-7 % direktavkastning på en pref av relativt god kvalitet och i en lågräntemiljö känns det inte så tokigt.

Du är mycket noga med transparens och varje månad redogör du grundligt för varje krona i familjens ekonomi. Är du aldrig rädd att din anonymitet, av misstag, kan försvinna? Därtill; vad är det som säger att arbetskollegan sitter och läser bloggar inom denna genre och finner din?

Jo det är inte alltid en fördel att vara så transparent även om de delar vi redovisar främst är kopplade till våra investeringsbara medel (vi redovisar inte matkonton, huskostnader, buffertkonton, värde på hus, pensioner osv). Vad gäller kollegor så är jag övertygad om att minst några läser min eller likvärdiga bloggar, men eftersom vi inte är speciellt transparenta med övriga uppgifter om oss och dessutom bor inom Stockholms län (mycket folk) så känns risken låg för att bli ”avslöjad”.

Ibland har jag tänkt tanken att bli mindre transparent, men samtidigt vet jag att många som läser bloggen uppskattar att vi är just transparenta. Detta eftersom de vill kunna följa vår resa fullt ut. Hur vi kommer att agera framöver återstår att se.

Vad ser du som din största svaghet respektive styrka när det kommer till investeringar?

Min största svaghet är nog att jag ibland är lite väl sugen på höga direktavkastningar från start, men som vi alla vet är utdelningstillväxten enormt viktig. Jag har blivit bättre på det här, men kan se stor förbättringspotential. Det gäller att hitta en sund balans.

Som styrka vill jag nog påstå att jag verkligen vågar köpa när alla skriker sälj. Jag brukar vara rätt så bra påläst om de bolag jag är intresserad av samtidigt som min tidshorisont är mycket lång.  Det ger mig modet att gå mot flocken och trycka på köpknappen trots alla svarta rubriker. En annan styrka jag vill lyfta fram är att jag har ganska mycket kunskaper om företagande och att leda företag, vilket jag upplever är en värdefull tillgång.

Vi är många som är inriktade på utdelningsinvestering. Hur kommer det sig att du valde just denna strategi och inte, för att ta ett exempel, värdeinvestering?

Det tog lång tid innan jag hittade en strategi som jag kände var rätt. Redan på 90-talet höll jag på med aktier, men då främst köp/sälj och gärna snabba pengar om möjligt. Kan inte påstå att det fungerade speciellt bra för min del, men det gav mig däremot många goda insikter och nya kunskaper.

Fokus kring utdelningar kom först efter det att vi nåddes av insikten att vi ville få ut mer av livet än vad som då var fallet. Tankarna började smyga sig på om det faktiskt kunde vara möjligt att bygga upp en passiv inkomst som det gick att leva på. Otaliga kvällar och helger ägnades åt att söka information och att läsa på mer om det här. Till min glädje fanns det väldigt många sidor, bloggar, böcker mm som behandlade ämnet. Relativt fort insåg jag att det här var rätt väg framåt för mig. Förutom att skaffa barn och att gifta mig med min fru så är det här tveklöst det bästa beslut jag (vi) någonsin har tagit.

Din blogg är välbesökt och du tycks vara uppskattad av de flesta (alla?) blogg- och twitterprofilerna. Vad har bloggen gett dig sedan du började och vad ger den dig idag? Har den hjälpt dig att bli en bättre investerare? Hur är ditt förhållande till din blogg?

Bloggen har gett mig en hel del vill jag påstå. Att tvinga sig själv att skriva ner hur man tänker tror jag hjälper en att bli bättre på det man gör. I mitt fall kan det ibland handla om investeringar, men i andra fall hur vi bäst går till väga för att realisera vår dröm. Det finns så otroligt många begåvade och kunniga människor därute och som dessutom verkligen vill hjälpa till. Jag blir ärligt talat förvånad, men samtidigt genuint glad över alla mail och kommentarer jag får och i en samtalston som i regel är god. Nu senast har det haglat in mail när jag berättat om vår frihetsplan och hur våra tankar går kring att lösa det här med att få fullgöra skolplikten på annat sätt. Vilket fantastiskt engagemang jag har möts av. Det känns ibland helt overkligt.

Slutligen har bloggen och Twitter gett mig nya trevliga bekantskaper. Vissa enbart i den digitala världen, men andra har jag faktiskt regelbunden kontakt med i det ”riktiga livet” vilket jag är tacksam för. Det är dessutom människor jag sannolikt aldrig hade träffat om det inte vore för bloggen och Twitter.

Din blogg har funnits i tre år, men du har hållit på med aktiehandel en mycket längre tid. Vilket avslut har givit dig mest (ekonomisk) skada och vilket har givit dig mest/bäst (ekonomisk) lycka?

De avslut som givit mig mest kom i slutet på 90-talet då jag gjorde några affärer inom IT-sektorn på en då glödhet börs. Jag lyckades med bragden att sälja några innehav med mycket god förtjänst (som bland annat finansierade nytt kök och badrum i vår dåvarande bostadsrätt), men samtidigt gav samma aktier mig senare de största smällarna. Flera IT-bolag föll ju med typ 99 % så det är väl en vägledning =)

Idag säljer jag mycket sällan innehav utan fokuserar istället på att växa utdelningarna över tid. Denna strategi ger mig garanterat inte den bästa totalavkastningen, men med en mycket lång tidshorisont och ett undvikande av så kallade förhoppningsbolag är jag ändå övertygad om att det blir tillräckligt bra. I alla fall så pass att vi kommer kunna leva det liv vi vill och det är vad som är viktigt för oss.

"[...]Det hände ju på 90-talet, så varför skulle det inte kunna hända igen?[...]"

Vi har haft minusränta i drygt två år och runt om i världen, USA undantaget, tycks denna politik gått från undantag till regel. Hur har och hur påverkar detta dig och dina investeringar?

Jag tror det är klokt att vara lite mer försiktig i sina investeringar då hela marknaden trots allt är dopad. Vad kommer egentligen att hända när räntorna kommer upp igen och alla stimulanser är borta? Mest orolig är jag för bostadsmarknaden som jag tror skulle kunna åka på en rejäl snyting med tragiska konsekvenser för många privatpersoner. Det hände ju på 90-talet, så varför skulle det inte kunna hända igen? Jag känner till flera fall där privatpersoner fortfarande är hårt skuldsatta.

För egen del är jag försiktig med belåning. Vi köpte huset för cirka 15 år sedan (efter att ha sålt en BR i Stockholms innerstad) och har på så sätt en relativt låg skuldsättning. Amorterar gör vi därför inte, utan stoppar istället in pengarna i pengamaskinen där de gör bättre nytta. Rent logiskt borde vi nog låna pengar för att investera med tanke på att det aldrig har varit billigare. Å andra sidan är vårt månatliga kassaflöde starkt vilket ger oss möjligheten att (oftast) ha likvider att köpa för när möjligheter väl dyker upp.

Har du belånat din portfölj och hur reflekterar du kring detta? Skall man belåna sin portfölj med dagens ränteläge?

Som sagt, rent logiskt så borde man belåna sin portfölj men självklart då med måtta. Jag har dock inte belånat portföljen eftersom vi haft en fin kassa att ta av och samtidigt har ett starkt månatligt kassaflöde. Jag får väl också erkänna att det känslomässigt känns bättre att vara skuldfri, vilket spelar in. Hur som helst, kommer det en rejäl sättning framöver så skulle jag ändå överväga att belåna portföljen, men då max med några få procent.

"[...]"i dessa lägen försöker jag istället vara mer aggressiv på köpknappen[...]"

Oavsett vad börsen står i tycks det alltid finnas de som säger att den är för högt värderad medan andra hävdar motsatsen. Vad anser du om dagens värdering på Stockholmsbörsen?

Det går att argumentera för båda sidor, men själv tror jag att det här med att försöka tajma marknaden är ohyggligt svårt och det är i varje fall inget som jag klarar av. Hur många har inte förlorat massor på att kliva av aktiemarknaden och ställa sig på sidlinjen i tron om att det har toppat och i väntan på ”det stora raset”?

För min del känns det därför bättre att, med viss regelbundenhet, köpa innehav jag tror på, som delar ut pengar och där tidshorisonten för ägandet är mycket långt. Jag är dock inte beredd att köpa till vilket pris som helst och har därför ingen regel om att handla t ex månadsvis. Det brukar alltid komma rekyler då och då (t ex Brexit) och i dessa lägen försöker jag istället vara mer aggressiv på köpknappen.

För ett par veckor sedan hade jag äran att intervjua Fundamentalanalys. Till honom ställde jag två mer filosofiska frågor och dessa kommer såklart även att drabba dig.

Vad är tid?

En sak är i alla fall säker och det är att vi människor har en begränsad tid här på jorden som det gäller att göra det bästa av. Själva har vi nåtts av insikten att vi vill kunna äga vår egen tid och ägna den åt saker vi får energi av. När vi väl hade träffats av den blixten gick vi snabbt från ord till handling.

Vad är meningen med livet?

Meningen med livet måste handla om att känna sig tillfreds med tillvaron och att vakna upp på morgonen full av energi och livsglädje. För att det ska vara möjligt så tror jag att man behöver omge sig med människor som tillför energi samt att man får ägna sig åt saker som ger mer än det tar. För vissa är t ex jobbet en energislukare och de går endast dit för att de behöver pengarna. För andra kan jobbet istället vara en energikälla. Samma tänk går att applicera på relationer och skillnaden mellan människor som ”tar energi” istället för ”ger energi” är enorm för det egna välbefinnandet.

Att äga sin egen tid är därför ett steg i rätt riktning för då kan du i varje fall välja hur du vill disponera den. Jag vill dock inte påstå att det automatiskt leder till att du blir lycklig. I slutänden handlar det om vad du faktiskt gör med din tid (något som känns meningsfullt och givande för dig) och vilka människor du väljer att umgås med (de som ger energi och inte tar).