torsdag 23 juni 2016

H&M - (ännu) en spansk allegori

Som ni kommer ihåg upptäckte Columbus Amerika 1492 i vår allegori om Castellum. Kung Ferdinand hade modet att satsa på dennes upptäcksfärd trots att riskerna var lika höga som grabbarna i "The Wolf on Wall Street". För Ferdinand gick det bra men det kunde också ha gått åt andra hållet och då skulle begreppet såsom "oj", "otur sa morsan", "s**t" e.d. knappt ha räckt till. Troligtvis skulle hela kungadömet fått lida, nya skatter inkrävas, möjlig revolt, muslimerna kunde ha återinvaderat, fransmännen var inte så lite sugna att expandera et cetera.

I rollerna:

Zalando/Inditex m.fl- Christofer Columbus
H&M - Álvaro de Mendaña de Neira

"Land! Land i sikte!"

"Det var verkligen på tiden! Jag orkar inte stanna på denna karack en minut längre. Och vinet är dessutom slut."

"Sir, ni bör nog prisa Gud för detta."

"Va?! Ja, förlåt. Självklart skall 'den allsmäktige" prisas för detta. Han har ju lett oss med ett vakande öga till detta land av rikedomar. Min insats kan absolut föringas till det minsta möjliga av det minimalaste."

"Sir, det var inte så jag menade..."

"Jag vet precis vad du menade och din ansökan som frivillig att ansvara för det våra problem med besättningens exkrementer, som tycks ha ökat sedan kocken beslöt sig för att 'experimentera' med nya ingredienser tas emot med glädje."

"Sir..."

"Seså. Tyst nu. Låt oss istället rikta såväl blick som fokus på detta land, där skatter, rikedomar, slavar, kvinnor och allt annat som kan skänka en människa glädje väntar oss."

Álvaro de Mendaña de Neira hade läst mycket om Columbus och dennes enorma framgångar. Columbus var en man som hade vågat - och lyckats. Sedan dennes upptäckt, som följdes av en kolonisation som saknade motstycke i den kända världen, hade Spanien etablerat sig som en stormakt i Sydamerika. Förvisso hade några andra, såväl små som stora, stammar fått hissa vit flagg för att de rikedomstörstande spanjorerna skulle beredas detta utrymme, men det brydde erövrarna sig mindre om. Infödingarnas gamla krigskonster, med spjut, ärtrör, pilar et cetera stod sig föga starkt när conquistadorerna, med Hernan Cortez i spetsen, gjorde slarvsylta av dem med kanoner, skjutvapen och europeiska sjukdomar. 



Med denna fakta på bordet satt Álvaro de Mendaña de Neira och drömde sig bort vid sitt bord en sen kväll. Han hade hört talas om en annan spanjor, en viss Pedro Sarmiento, som hade lagt fram teorin att det fanns land väster om havet som mötte Peru (Stilla havet). Detta hade han kommit fram till genom att studera inkaindianernas myter, skrifter samt genom att diskutera med de nämnda. Genom denna forskning fick han kännedom om en inkaledare, Túpac Yupanqui (OBS! inte 2pac), som sades ha funnit land på andra sidan havet vid omkring år 1480. Vid sin hemkomst hade denne bringat med sig slavar, guld och andra rikedomar. De kristna trodde att den landplätt som Túpac hade hittat var staden Ofir, varifrån judarnas konung Salomo enligt Bibeln hade fått en väldig skatt.


Sarmiento uppmanade Perus guvernör att att skicka ut en expedition, och självklart möttes förslaget av en stor entusiasm. Efter att ha kollat hur skattkistan såg ut, såg guvenören att den var god och att han inte behövde ta några lån för denna möjlighet till expansion. Äventyret skulle kosta men tänk om det skulle lyckas! Tänk om... 



"[...] Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar? [...]”


Två karacker utrustades snabbare än Finansinspektionen hinner dementera SvD:s granskning om Nordeas möjliga avsaknad på kapital och innan någon visste ordet av stod såväl Sarmiento som Mendaña på två karacker, varav den sistnämnde innehavda befälsposition. Detta då guvenören hellre valde denne då han dels var hans brorson, dels var fri från från varje konspiratorisk tanke (dålig ursäkt men något var ju guvenören tvungen att skriva).

Mendañas lilla flotta seglade ut från hamnstaden Callao den 19 november 1567. Distansen till det tänkta målet uppskattades till ungefär 1500 km, men spanjorerna hade ingen uppfattning om Stilla havets storlek. Först 11 000 km ut på havet, i januari 1568, fick Mendaña syn på land. Denna plätt var dock tom på allt som skulle kunna falla in under kategorin "rikedomar". Även om modet hos de flesta sjömännen började tryta fortsatte seglasten. Vad gör man inte för expansion som följs av rikedomar?


Slutligen, efter lite konstiga strapatser, nådde de dagens Salomonöarna. De blev väl emottagna av infödingar men de fick tyvärr inget av värde från dem. Inte ens ett skrovmål blev de serverade! Tre uppgifter brådskade för Mendaña; han var nödgad att snabbt finna mat. Därutöver var han lika nödgad, om än mer, att finna såväl guld som andra rikedomar. Därtill var det (ju) av yttersta vikt att omvända dessa hedningar till den sanna läran - kristendomen.



"[...] Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör [...]”

Tiden gick och det gick sisådär med alla tre punkter på Mendañas "att-göra-lista". Såväl infödingarna som mannarna började tappa sitt tålamod och en dag blev det till stridigheter. Det hela slutade med att spanjorerna fick fly då de var numerärt underlägsna. Mannarna ville återvända hem men Mendaña försökte förmå dem att stanna och leta på omkringliggande öar. För inte kunde det finnas land utan rikedomar? Visst kunde även han, likt den Columbus han ville vara, lyckas? Vad kunde gå fel? De hade säkert bara haft otur och gått i land på fel ställe. Guldet, nya landområden, ädelstenar med mera fanns där och om de bara höll ut så...


Emellertid väckte hans silkesord inte något gehör och ganska snabbt stod det klart för honom att det antingen var myteri eller lyssna på mannarna och deras önskemål. Således blev det en seglast hem utan något i såväl lastutrymmet som i magarna.


Den 11 september 1569 siktade de Peru. Nästan hälften av de ursprungliga 150 sjömännen var döda och stämningen bland de överlevande var värre än all den besvikelse alla Fingerprintshausare känner när aktien kritiseras i diverse medier. Även om de hade kommit hem tomhänta trodde såväl Mendaña som Sarmiento att det de facto fanns guld där de hade vistats och att de bara hade haft otur. De ville genast tillsätta en ny expedition och guvenören var först tillmötesgående. Emellertid kom hans tvivel att blir allt större och det kom att dröja över 30 år innan expeditionen kastade ankar. Mendañas uppgift var vid denna gång att bosätta sig på Salomonöarna och därifrån söka efter Ofir. 


Dock, efter 30 års hårt leverne, där både en och en annan vinflaska tömts varpå även en och en annan hjärncell tappat fäste, sviktade Mendañas minne och det tog honom hela fem månader att hitta Salomonöarna igen. Som om inte detta var nog kom tropiska sjukdomar att bryta ut i samma sekund som den första bosättaren satte sin fot på land. Även Mendaña smittades och dog kort efter ankomsten. Stackars sate; ty, efter allt slit, allt haussande, fick han inte ens så mycket som ett skrovmål för alla sina ansträngningar i främmande länder. De resterande överlevande flydde kort därefter till Filippinerna och Salomonöarna blev aldrig något spansk koloni. Vad gällde staden Ofir och rikedomar kom de att förbli oupptäckta. Det vill säga om de någonsin hade existerat...

Just nu är det mycket prat om H&M och hur hårt pressad kursen varit. Företaget investerar multum i e-handel samt i att öppna nya butiker. Vinstjusteringarna har sänkts, köp- och säljråden är lika splittrade som en banan-split och överalt tycks folk säga att bolagets storhetstid är förbi. En fråga som diskuteras är huruvida bra nuvarande VD är. Är denne kompetent att leda detta enorma bolag? Bara för att man delar namn med före detta VD betyder inte detta per automatik att man är kunnig att förvalta detta arv. Se bara på Jan Dinkelspiel som insåg att han inte var den mest lämplige i Nordnet. eller för den delen; se även hur det gick för den stackars guvenören i denna allegori, som överlät till sin brorson att leda seglasten...


Att fråga vad någon tror om H&M och dess utveckling är som att fråga en meteorolog om det blir regn på midsommar och sedan lita dennes ord. Det vi dock vet, dvs. faktum,är att de ökar såväl sina butiker som vinster och så länge de är skuldfria och tillväxten fortgår tenderar allt att mer sluta väl än inte så väl... eller?





fredag 17 juni 2016

All disease begins in the gut(?)

”Är magen glad är människan glad”, säger Allan Svensson. ”Vid tvivel, följd näsan” säger Gandalf. ” "Follow your instinct. It ususally takes you home", sjunger Inflames. ”… det är samma sak som att tro att de förvrängda spegelbilder vi ser i ’lustiga huset’ är en korrekt återgivning av oss själva”, säger David D. Burns i sin bok ”Feeling Good”, vilket säkert gläder en och en annan naturvetenskapsforskare á la StephenHawking.

Intuition eller förnuft. Vad ska man lita på? Har man tur överensstämmer de båda med varandra men fallen då detta de facto inträffar är föga. I valet mellan dessa båda finns det ingen entydig tillika tillräckligt stor forskning inom ekonomivärlden som styrker att vi hellre väljer intuition före förnuft eller vice versa (skulle gärna vilja se en sådan rapport).



Många psykologer jämställer magkänsla och intuition. Emellertid kan man göra den skillnaden dem emellan att magkänslan är en emotionell upplevelse i motsats till intuition som är en kognitiv eller intellektuell insikt som man får utan att behöva granska, jämföra och sammanställa fakta om det man intuitivt blir klar över. Man kan också göra en skarp skillnad mellan magkänsla och thin-slicing, att uppfatta, känna igen, bedöma och förhålla sig till något på grundval av några tunna skivor av den situation, person eller händelse som man står inför.

Att använda begränsad information kan fungera bra, speciellt om man är klar över de fallgropar som man lätt faller i när man inte söker fullständig information. Att göra sig beroende av fullständig information gör dock all aktivitet tidsödande och i längden hindrande för en effektiv verksamhet, en s.k. analysis paralysis, om man inte som expert på ett område, och då på ett icke-medvetet sätt, snabbt kan ta in och kognitivt bearbeta stora mängder av information.


"[...] Chezzus, alltså har mina beslut, på magkänslan grundade, enbart varit tur? [...]"

Intuitionen, dvs. (med reservation på definitionen) magkänslan; ska vi, eller ska vi inte lita på den? Olika forskningsresultat tycks tala emot varandra. Men eftersom de olika forskarna har ägnat sin respektive forskning åt olika bitar av den stora intuitionstårtan, blir slutsatsen helt enkelt att den i vissa sammanhang fungerar det här med intuition klockrent. I andra sammanhang, inte så klockrent. Trots att den alltid inte tycks fungera hävdar Malcolm Gladwell att vi människor ändå har en stark benägenhet att följa den, detta trots att det tidigare har visat sig vara ett misstag. Denna, och även flera andra tillika mycket intressanta, slutsatser kommer han fram till i sitt intressanta alster ”Blink: Den intuitiva intelligensen”.

Jag tror det finns många investerare som mer ofta än sällan grundar sina beslutsfattanden på magkänslan. Trots att siffror, rapporter, analyser et cetera talar emot deras intuition väljer de ändå att följa denna. ”Äh, jag känner att H&M kan bli bra… i det långa loppet”. Förvisso kan det mycket väl bli som så men vad gör dessa den dagen då de tittar på sitt innehav i nämnda och ser att det har sjunkit med 25 % och magkänslan plötsligt säger, nej förlåt; skriker: ”Shit-pommes-fritt”? Säljer de? Behåller de trots att magkänslan skriker något annat? Passar sig fakta, siffror, analyser et cetera mer nu än innan då de köpte?



Undertecknad, med andra ord; jag, Sofokles, har vid flera tillfällen gjort inköp där majoriteten av beslutet fattades med en god känsla i magen. Resultaten av dessa investeringar har varit spridda; Starbreeze visade sig bli fint; Karo-bio hösten 2013 gav mig en riktigt fin avkastning; Anoto…ja, inte var det fint i alla fall (trots att det är över 3 år sedan svider det fortfarande; min naivitet; min övertro att jag var ”kunnig”). Förra sommaren köpte jag många H&M på en kurs mycket högre än dagens. Detta grundades mycket på att magkänslan sa att det inte kunde bli fel. Förvisso ämnar ”buy&hold”, så mitt GAV spelar mindre roll än för andra, som följer en annan strategi. Vad som är intressant är att vid en mer noggrann, ändock ej kritisk och extremt granskande, analys av mina magkänsla-investeringar framkommer det att dessa mer har varit till godo än dess antonym. Således är magkänsla något att hänga i granen?

"The intuitive mind is a sacred gift and the rational mind is a faithful servant. We have created a society that honors the servant and has forgotten the gift" A. Einstein


Njae, inte om vi frågar KristofferAhlström, som i sin bok ”Magkänslans Anatomi” kommer fram till att denna leder oss på villovägar, framförallt därför att vi i allt väsentligt är stenåldersmänniskor, som lever i en komplex och högteknologisk civilisation. På 40 000 år, en evolutionär kafferast, har människan förflyttats från en glesbefolkad tillvaro som jägare och samlare till dagens människomyller med datorer, flygmaskiner och komplicerade sociala strukturer. Under dessa 40 000 år har människans hjärna inte förändrats.

Chezzus, alltså har mina beslut, på magkänslan grundade, enbart varit ren tur? Ja, det förhåller sig så. Emellertid finns forskning som också styrker det goda i att lyssna tillika lyda magkänslan. Peter Juslin, professor i kognitionpsykolog vid Uppsala universitet, hävdar att magkänslan är ofta en snabb och rimlig vägledning till ett bra beslut. Vi använder den nog ofta i en mängd vardagliga och mindre viktiga beslut, men ibland även för viktigare avgöranden. När de medvetna reflektionerna inte förmår att särskilja mellan hur bra två alternativ är, blir det ofta magkänslan som får fälla avgörandet.
Att magkänslan inkluderar associationer och känslomässiga reaktioner är i många fall en god vägledning, men det kan också distrahera och leda fel om känsloassociationerna i grunden är irrelevanta för beslutsproblemet.

Just det sistnämnda är av intresse. Känslomässiga reaktioner. Är du medveten om hur dessa påverkar dig? Hur de korrelerar i vårt undermedvetna? Kanske svarar du ”ja” och känner dig säker. Dock borde du tänka efter en extra gång. I ett av sina exempel framlyfter ovan nämnda Gladwell en belysande exempel om hur magkänslan grundar sig på flera olika känslor, intryck och undermedvetna tankegångar, som har men också inte har med ditt beslut att göra:

"[...] magkänslan kan vara en lömsk spelare, som inte spelar med öppna kort [...]"

Münchens filharmoniska orkester sökte nya medlemmar och arrangerade därför en provspelning. Abbie Conant, som hade spelat trombon för Turins Kungliga opera sökte och fick komma på provspelningen. Hon spelade bakom en skärm, precis som alla andra sökanden, och var efter sitt uppträdande inte helt nöjd med sin insats. Men den musikaliske ledaren för orkestern tyckte annorlunda och gav henne jobbet. Allt var frid och fröjd under den tiden som det tog för ledaren att bestämma sig för Abbie Conant till det att han såg Abbie Conant. Hon var ju, upptäckte han, kvinna. Sådana kunde man inte ha i sina orkestrar (om det inte gällde ett kvinnligt instrument som violin, förstås).

Gladwell visar att en provspelning inte bara handlar om öronen, utan om ögonen - en investering ej enbart om siffror(?). Om det inte vore för skärmen hade Abbie Conant varit underkänd redan när hon klev in på scenen. Den intuitiva intelligensen kan verkligen ställa till det. Är man däremot medveten om sina förutfattade meningar kan man stå emot att agera efter dem. Gladwell besöker en bilhandlare som behandlar alla sina potentiella kunder som kungar. Även tonåringar, för vem vet – de kan komma in med sina föräldrar nästa dag och köpa en bil, förutsatt att han behandlat tonåringarna med respekt vill säga.


"All disease begins in the gut", Hippocrates

Trots att forskning visar att magkänslan kan vara en lömsk spelare, som inte spelar med öppna kort, framkommer att människan, denna, ömsom smarta, kalkylerande och noggranna, ömsom naiva, godtrogna och lättpåverkade, varelse ständigt går i samma fälla. Beror det på lättnad eller en sorts slapphet? Beror det på indolens; att man väljer att lägga energi/tankekraft på annat, av det medvetna förmedlade mer viktiga spörsmål? Om så är fallet är jag imponerad över hur hjärnan kan ”lura” en investerare att satsa stora delar av sitt förvärvade kapital i ett bolag enbart utifrån en ”känsla i magen”.

Har du investerat där en majoritet av underlaget för ditt tryck på köp-knappen grundat sig på din magkänsla? Upplever du att det ofta är en samstämmighet mellan dina logiska slutsatser och nämnda känsla eller är det North vs. South hela tiden? Hur bearbetar du detta?







fredag 10 juni 2016

En filosofs jubileum

Ja må den  leva. Ja må den leva. Ja må den leva uti hundrade ....

Förvisso kan denna upptäckt tillskrivas babylonierna och även mayakulturen men faktum kvarstår att det är till en specifik herre i Indien vi måste vända oss med vårt "tack". År 628 i detta vackra land inträffade en fascinerande upptäckt, en vi är många att uppskatta. Ömsom kan den vara oss till glädje, ömsom till sorg. Det är alltid roligt när vårt kapital ökar med en extra "nolla" och det är lika tråkigt när vi blir "nollade" i t.ex. fotboll, hockey eller dylikt. Oavsett om vi associerar siffran "noll" till något positivt, negativt eller kanske båda delarna kan ej dess existens negligeras tillika reduceras. Folk pratar i dag om Steve Jobs, Bill Gates, Elon Musk m.fl. men dessa har föga att komma med i jämförelse med Brahmagupta. Skulle det ej vara för denna "nolla" finns en möjlighet att ingen av ovan nämnda skulle vara de uppfinnare tillika entrepenörer idag. Alla har vi, såväl explicit som implicit, verket Brāhmasphuṭasiddhānta att tacka för mycket.

Idag, denna fredag den 10 juni, då EM 2016 i fotboll går av stapeln, firar bloggen 100 inlägg och jag har äran att få använda inte bara en, utan två av Brahmaguptas nollor! 





Sedan start har bloggen utvecklats enormt, precis som jag själv, detta såväl på ett personligt som på ett investeringsmässigt plan. Likt alla var jag till en början en gröngöling, knappt kunnig om vad P/E-tal, VPA, combined ratio etc. betydde för något och därmed kvalificerad att ingå i gröngölingspatrullen. Emellertid har jag med tiden kommit att lära mig alla de nyckeltermer, siffror, resultat mm. som är av vikt att ha kunskap om för att kunna fatta kloka beslut och agera efter dessa. Till en början var jag extremt velig; rädd! Rädd för dramatiska kursrörelser där mitt innehavs tidigare blå färg med ens förbyttes till en röd dito. Ofta sålde jag på mitt GAV i rädsla att se röda siffror. Lika ofta köpte jag tillbaka, och då mer ofta än sällan på ett högre GAV... Jag läste vad alla omkring mig skrev; investera i bolag som har fin historik, stabila kassor, kassaflöden samt en kompetent ledning. Utöver detta bör de gärna ha en affärsidé som är unik och även kunna visa på såväl utdelnings- som vinsttillväxt. Och slutligen, håll kvar i dessa. Ett kvartal är, för att använda min kära mors ordval, en piss i Mississippi. Likaså är två och tre, så länge du ser att vinsten finns där, kassaflödena tickar på och ledningen agerar på ett logiskt och kompetent sätt. Med andra ord; var det alla skriver men har svårt att följa: Var. Lång.



"[...] vi befinner oss i våra mörkaste stunder som vi är beredda tillika villiga att gå som djupast [...]"

Det tog mig en lång tid att nå denna insikt; denna acceptans. Likt en patient hos en psykolog kan den sistnämnde aldrig räkna med att patienten är "frisk" efter endast ett möte: "Gå nu hem och istället för att göra si, skall du göra så och skulle du känna X så ska du Z:a, capisce?" Självklart vet patienten detta men saknar dels styrkan, dels modet att göra det. Det är först när man får stöd, hjälp och feedback som man är i en position att klara av att ta små, ändock viktiga, steg. Detta stöd; denna hjälp, fann jag hos flera bloggare i denna begynnelsetid. Idag har jag äran att ha stöd och hjälp från ännu flera och jag finner detta så... vackert. Alla vi ekonomibloggare därtill intressenter; alla vi som dagligen har tankar kring börs och investeringar för att vi har ett intresse för det, hjälper varandra på så många sätt att vi inte ens kan föreställa oss det. Vi är såväl varandras patienter som psykologer och för alla er som har hjälpt mig vill jag rikta ett stort "tack". Detta inlägg är såväl ett jubileum som en homage till er!

Under mina år som aktiv bloggare har jag trampat på såväl en som två minor. Vardia torde vara den största av dessa och visst gav den mig ett lidande. Emellertid är jag av den uppfattningen att vi alltid, oavsett sak, har två val i livet; Fight or flight; ge allt eller ge upp; kämpa eller gå under. När allt kommer till kritan har vi bara dessa val. Många talar om gråzoner och förvisso existerar de till en viss mån, men när saker skall dras till sin spets finns det alltid bara två val. 


Ofta när vi står vid dessa kval befinner vi oss i en situation som vi ej är tillfreds med; en mörk period, då allt ser svart och tråkigt ut. Vi är då, mer ofta än sällan, också förblindade av vårt perspektiv; att inte förmå oss att se saken från en annan synvinkel. Emellertid klarade jag av detta vid Vardiakatastrofen. Jag klarade av att se lidandet/nederlaget som ett verktyg att göra något bra. Ty det är när vi befinner oss i våra mörkaste stunder som vi är beredda samt villiga att gå som djupast; då vi är öppna och tillgängliga för nya synsätt, nya mönster. 



"[...] Syftet med den filosofiska touchen är [...]"

Det har inte bara varit minor som mina fötter har gått på. Jag har fått uppleva mer lycka än dess antonym. Bland axplocken ryms Protector, som gav mig 100 % i avkastning; Starbreeze, som gav mig cirka 30 % i avkastning och att jag detta år har uppnått över 60 000 kr i utdelningar (ej ackumulerat)! Jag ligger lång i samtliga innehav och jag har aldrig känt mig så "lugn" i mina investeringar. Jag behöver inte kolla kontot 24/7. Jag behöver inte lusläsa allt hela tiden och ständigt hålla mig á jour. Pengarna är där de är och ämnas förbli där under en lång tid. Jag kommer hinna se såväl ett som två, tre och säkert fyra EM innan ett eller ett annat innehav avyttras. Dock, och detta är ett stort sådant, kommer en majoritet av bolagen för alltid förbli i min väska. Kortfattat: jag gör det som många säger men få gör: Jag. Är. Lång.





Bloggens filosofiska infallsvinkel är något jag är glad därtill stolt över. Jag har tidigare sagt det men mycket av denna nisch har jag min nära vän @katarsis att tacka för (han figurerar i det dolda; knappt synbar därtill talför men när han väl talar, lyssnar man). Jag har även honom att tacka för så mycket annat, detta gällande både investeringar och mer personliga spörsmål. 


Det är extremt roligt att få den fina feedback jag så ofta får från er läsare. Jag känner att det finns ett genuint intresse att läsa mina, stundtals virriga, inlägg. Syftet med den filosofiska touchen är att förmå envar att se på investeringar med andra, mer öppna, tankar därtill perspektiv. Siffror kan vi alla studera och läsa, men att reflektera, att verkligen begrunda om den där omtalade bägaren de facto är halvfull eller halvtom är minst lika viktigt. Om jag då kan vara en sorts hjälpande hand, likt många andra bloggare är för mig när det kommer till fina och välskrivna analyser, rapporter etc., ser jag det som en stor ära. 

100 inlägg och mycket har hunnits med. I takt med inläggen har även besökskvoten och omnämnandet på twitter ökat. Allt detta ser jag som en ära; ett tecken på uppskattning tillika gillande. Bland alla inlägg som har hunnit att produceras framkommer en, extremt jämn, topp fem enligt följande:


1. Don't forget your survival gear

2. Vad skulle du göra om du inte var rädd?
3. När smarta människor agerar dumt
4. Facit till "The Pursuit of happiness"
5. I en inte alltför avlägsen framtid

Av ren nyfikenhet skulle det vara roligt om du vill delge mig vilket som har varit ditt favoritinlägg!


Jag skall inte uppehålla er med ett allt för långt inlägg; ty sådana har ni redan fått många av och fler kommer ni att få. Men denna fredag kommer jag låta er få mer tid att njuta av att bara vara. Ja, du läste rätt - att bara vara. Ställ ned kaffekoppen på skrivbordet. Sätt dig bekvämt. Sätt på din favoritmusik, ta ett djupt andetag och blunda. Försök inte att aktivt tänka på något. När tankarna kommer låt dem passera likt en båt med dig stående på en brygga. Värdera dem inte, ge dem ingen energi. Du är intet; du är här; du är närvarande. Unna dig själv detta i ett par minuter (gärna längre) och känn lugnet komma. I stunder likt dessa spelar pengar föga roll. Mitt budskap till alla mina läsare idag är att alltid påminna sig själva om att pengar aldrig får eller ska vara prioritet ett. Livet, familj, släktingar, vänner och bekanta - det är där källan till sann rikedom finns! De om några kan ge en utdelning inte ens en preferensaktie kan erbjuda. Och utdelningstillväxt skall vi ej prata om. Coca-cola skulle gråta socker om de såg den glädjen som t.ex. ett nytillskott inom en familj, bekantskap e.d. kan ge.


Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mig på min resa; en resa vars destination är fastslagen men vars färd är dold i dunkel och därmed kommer att bjuda på såväl dalar som kullar!








fredag 3 juni 2016

En filosofs Börselva

"Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. 
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr."
I rörelse
av Karin Boye. Uppläst av Tommy Svensson inför varje match under VM 1994. 

VM 2014 var första gången jag såg och läste om Börselvan. Jag vet ej ifall denna har figurerat tidigare och på ett sätt gör det detsamma. Likt tidigare är det Avanza som ber sina bloggare att skissa upp en startelva inför kommande EM i Frankrike och detta är ett roligt tillika fint initiativ. En styrka i kortfattade därtill "talande" inlägg likt dessa, där elva bolag presenteras i form av fotbollsspelare och ska, om än indirekt och med såväl en som kanske två klacksparkar, kunna representera varje plats och de egenskaper som denna fordrar. Således sätter du nog inte Tesla som en back då de saknar mycket av den trygghet jag som tränare vill ha. Inget ont om Tesla men om de ska klara av att gå från 0 till 100 till år 2020 bör de nog lägga i en extra växel (många ordvitsar idag, ack och ve...).

För många av dem som nyligen har fått upp ögonen för sparande och investeringar anser jag att en presentation i form av en EM-elva är bra. Kortfattat kan (ny)intresserade se vilka bolag envar bloggare har som favoriter och ser som starka därtill intressanta. Om sedan samma bolag förekommer hos flera, av varandra oberoende bloggare, stärker nog detta läsaren att just X bolag är omtyckt. Att tillägga är, likt tråkiga 4020 skriver efter 254(!) dagars skrivkramp (varmt välkommen tillbaka - du har varit saknad), att presentationen inte per automatik är ett köpråd eller dylikt.

"Min egen målsättning med inlägget är att presentera lite intressanta bolag som skulle kunna bli ett bra investeringscase. Tanken är inte att dessa ska fungera som köpråd eftersom bolagen har värderats upp rejält upp av marknaden. Fast andra sidan mycket intressant vid nedgångar." 4020

Utöver detta bör man som läsare av dessa "elvor" också fråga sig om dessa passar den investeringsfilosofi tillika strategi man har. Som många innan mig har sagt och skrivit är rådet alltid det samma när någon frågar "...tycker du att jag ska köpa X...?" följande: Gör din egen analys. Läs andras och fråga samt diskutera med dem, men vid Jupiter; Gör. Din. Egen. Analys!

Att ta ut en "elva" bör på ett sätt problematiseras utifrån flera perspektiv; är elva bolag bra att ha? Ärt det för mycket? För litet? Det var en intressant diskussion om detta över twitter för ett par veckor sedan som Stefan sammanställde bra i detta inlägg. Förvisso är (nog) envar läsare av elvorna smart nog att plocka russinen ur kakan, men antalet bolag en aktieportfölj skall innehålla bör alltid vara en fråga som man dryftar. Detta såväl med sig själv som med andra.

Ytterligare en aspekt som torde vara intressant att ta del av beträffande elvorna är anledningen till varför X petas till förmån för Y? Förvisso motiverar varje bloggare envar spelare som tillhör elvan, men det vore lika intressant att även få läsa en motivering till varför Z inte platsade. 
En intressant anekdot om mig är att jag alltid har varit sportintresserad och de sporter som jag har utövat har jag varit tämligen duktig i. När jag föddes kom min pappa in med en bandyklubba och en bandyboll och därefter var det sport, sport och... sport. Jag vet inte om han fortfarande sliter sitt hår för bandy var en sport jag aldrig kom att utöva. Däremot blev det handboll, pingis, simning, schack, golf, löpning och fotboll, varav det sistnämnda var den sporten jag dels höll högst, dels var bäst i. Om det inte hade varit för en knäskada hade jag fått åka till Svenska Fotbollsförbundets elitläger i Halmstad för 15-åringar.

Efter min skada försökte jag att ta mig tillbaka, men en misslyckad operation därtill en läkare som vägrade att erkänna detta (inget syntes på röntgen) satte stopp för en "comeback" och vid cirka 18 års ålder, efter ett misslyckat försök för den lokala klubben som tagit steget upp i superettan, blev det, tyvärr, att lägga mycket av sportkläderna på hyllan.
Min skada till trots är fotboll något som ligger mig varmt om hjärtat och som uppvuxen med VM i USA 1994 går det inte en fotbollsturnering utan att man tänker tillbaka på denna magiska sommar.

Nå, åter till detta inläggs essentia; Börselvan. Nedan kommer min elva att presenteras och då jag till största del är en utdelningsinvesterare täcks envar position av spelare som kvalar in på just det kriteriet. Som 4020 har skrivit ska ingen av mina uttagningar ses som ett köpråd eller som något sorts dolt tecken á la Illuminati, där något underförstått står att läsa. Därtill måste jag poängtera att jag har en hel elva till på avbytarbänken och striden om varje position är oerhört jämn. Jag fick faktiskt gå emellan Bank of Nova Scotia och Skanska, då den förstnämnda hade svårt att acceptera min petning.

Innan elvan presenteras måste en intressant tillika filosofisk fråga diskuteras. Det var i onsdags, denna underbara dag som många av oss i allmänhet men jag i synnerhet helgar för dess epitet "lillördag", som en kär blogggranne till mig, Småbolag&undantag, som tidigare har skrivit för det välskrivna Värdepappret, skickade en fin tweet som lydde: "...ser dock fram emot logiken i att investera i en ytterback". Ja, vad skall jag svara? Jag skulle kunna dra en lång utläggning om att anfall är bästa försvar och att även det motsatta torde gälla(?). Därtill skulle jag kunna dra argumentet att laget ej är starkare än sin svagaste länk och om reglerna kräver 11 spelare torde man väl då också välja envar av dessa med stor omsorg? Emellertid blir mitt svar lika kort som spelaren i fråga; Lilian Thuram. Att negligera någon position därtill analys, reflektion samt noga övervägande av varje investeringsbeslut du tar är som att köpa såväl övervakningskameror som rörelsedetektorer till din villa men strunta i att låsa dörren. Din portfölj är inte starkare än din svagaste länk och så länge du ej vill lägga "alla ägg i samma korg" är det oundvikligt att inte ha en svag länk. Att tillägga i diskussionen är att Småbolag&undantag skrev sin tweet med en gladlynt ton därtill ironi. Jag hyser inget annat än högsta respekt tillika ödmjukhet för honom och hans fina analyser.
Strategi: 4-4-2 enligt svensk tråkig standardmodell. Då jag avser utnyttja spelarnas uthållighet ämnar jag att applicera en mer defensiv än offensiv taktik. De ska orka såväl grupp- som slutspelsmatcher och sedan kommer ju ett VM om två år. Och sedan ytterligare ett EM och därefter ... ja, poängen framkommer nog.

Målvakt - Investor. Gammal, erfaren och rutinerad men tycks, trots att Robin Hood-frisyren börjar bli allt mer påtaglig, vara i sitt livs form oavsett om det regnar eller om solen skiner. Har förvisso några små skoskav men dessa kommer nog att läkas med tidens gång.

Vänsterback - Skanska. Anfall är bästa försvar och trots att de bygger i lagom takt kan de överraska med snabba och oväntade uppstickare. Har fin spridning internationellt och är medveten om såväl sina styrkor som svagheter. Trots en fin utdelning är de smarta att spara på krutet, ifall det skulle komma att bli förläning.

Mittback - Castellum. Förvisso har de haft sötebrödsdagar sedan sin introduktion men har ändå visat att de är "stabilitet" personifierad. Därtill ser vi att det finns en hunger att även vara med i anfallet norrutöver. Delar ut fin energi till resten av laget!

Mittback - Handelsbanken. Alla lag behöver en "Bjärred". SHB är en stabil och konservativ bank vars ledning inte låter sig påverkas av andra banker och deras försök att vinna kunder. Visar att de är bäst i Allsvenskan och har nu börjat kvala för en plats i Premier Leauge. Likt Bjärreds bror - "Sidleds-Danne" - kan deras konservatism, eller mer passande "sidledsgång", vad gäller digitalisering kosta dem. Dock tror jag att risken för detta är liten.

Högerback - Johnson  & Johnson. Likt romarna i strid hade sin stabilaste kohort på högerflanken följer jag detta förfarande. Världsledande bolag inom hälsovård i alla dess former; man tillverkar och säljer läkemedel, medicinsk utrustning, hudvårdsprodukter et cetera. Stabil och ständigt ökande utdelning gör att de har en självskriven plats i den anrika listan "Dividen Champions". Förväntar mig inga rusning som Skanska kan komma med men ej heller att de vacklar. Skulle dock så bli fallet har de den senaste tiden kört ett aggressivt återköpsprogram. Således tycks de ha såväl plåster som bandage. Nämnde jag att de är ett av endast två bolag som har AAA i credit rating?

Vänster yttermittfältare - Sampo. Fördelen med detta bolag är dess ledning med Torbjörn Magnusson i spetsen därtill att de är en av nordens största försäkringskoncerner. Deras insats kan behövas som en försäkring om Skanska, eller någon annan, ej orkar jobba hem efter en offensiv. Trots att börsen har haft både den ena och andra sättningen har bolaget stått relativt stabilt med såväl bibehållen som ökad utdelning. Emellertid skall de ej bara iklädas berömmets ord, då det även finns lite smuts under mattkanten. Bland annat är cirka 77 % av deras kapital investerat i fixed income, men det skall också tilläggas att deras, för Q1, dåliga avkastning parerades med ett combined ratio på 83 % för Q1-16.

Innermittfältare - SJR in Scandinavia. En slitvarg á la Thern eller Schwartz som ständigt visar på en tillväxt. Fin historik, avkastning och ledning. Verkar förvisso på en konjunkturkänslig marknad med detta tycks ej ha hindrat dem historiskt sätt. Lågt investeringsbehov, starkt kassaflöde...ja, det finns extremt lite att inte gilla med detta fina bolag!

Innermittfältare -  Hennes och Mauritz. Klas "klabbe" Ingesson personifierad. Ständigt ifrågasatt; ständigt under luppen; ständigt kritiserad för ... ja, allt. Ändock har de visat att de alltid reser sig; alltid kämpar in i kaklet. Oavsett hinder har de stått stabila och vem vill inte ha en sådan mittfältare? När väl deras dyra investeringar börjar ge avkastning kommer detta synas rent resultatmässigt. Har fått utstå, till viss del rättfärdigad, kritik från såväl den ena som andra "experten" men så är det när man är en stjärna och spelar i all världens ligor.

Höger yttermittfältare - Industrivärden. Något ringrostig men med sin nya PT, Fredrik Lundberg, som satt bolaget på diet samt ett extra hårt träningsschema, står de starka att möta såväl vilda irländare som chokladtokiga belgare och pastagalna italienare. Likt Investor har även Industrivärden några skavanker men, med handen på hjärtat, vem har inte haft ett skoskav? Min oro att Lundbergs program inte kommer visa sig fungera är näst intill minimal.

Forward - Nilörngruppen. Tidigare varit under Tractions skyddande vingar men fick lov att testa sina egna dito för nästan exakt ett år sedan. Stabila kassaflöden, bra tillväxt, en expansion till Bangladesh, organisk tillväxt är några, bland många, positiva axplock. Utöver detta har de en stor tillika stabil utdelning. Många risker finns men jag tror att de kommer springa sönder såväl De Sciglio som O´Shea.

Forward - Atea. Här hade jag beslutsångest. eWok har varit bra men med Nilörngruppen som får bära "rockie-stämpeln" ansåg jag att det behövdes lite mer rutin. Det fascinerande med detta bolag är att det tycks verka i skuggan. Oavsett om alla strålkastarljus riktas mot dem eller om en match spelas i zenit tycks de gå många (försvarare) obemärkt förbi. Kommer de att slå Dahlin och Andersson vad gäller utdelning? Redan nu har de givit mycket men trots detta tror jag att mer finns att hämta. Jag skulle inte bli förvånad om de klackar in såväl ett som två mål!