fredag 6 oktober 2017

Tribus annis

Förvisso inget att fira, men dock något att uppmärksamma. I dagarna är det tribus annis - tre år - sedan bloggen startade och resan har varit inget annat än rolig. Jag började skriva för att... ja, egentligen fanns det bara ett behov att skriva annat än tråkiga uppsatser, inlämningsuppgifter och texter om romare som går runt och spänner sig. Därtill fanns det även ett syfte att skapa och etablera kontakt med andra bloggare, då det fanns, och finns, en önskan att dels få feedback på mina reflektioner kring börsen och investeringar, dels dela med mig av mina kunskaper.

Det tog dryga halvåret för mig att finna min "nisch", den som skiljde mig något från övriga bloggare. Då aktieanalyser aldrig varit min starka sida att författa samt att jag mer ofta än sällan, ja, alltid, känt att inlägg såsom "Axfoods utdelningstillväxt de senaste femtioelva åren" inte väckt min klick- och läslust, kom jag att fokusera mitt skrivande på mer psykologiska och filosofiska sidor om börsmyntet. Att döma av den feedback jag fått har detta mer ofta än sällan varit uppskattat.


När nu bloggen fyller tre år finner jag det intressant att presentera lite fakta kring hur min ekonomiska resa har varit sedan den 11 oktober anno 2014 varit. 

Sparkvoten inom denna period har varit 74,5 procent. Jag vet ej egentligen vad som gör att denna nivå kan hållas, då jag ej upplever mig som snål. Dock har jag alltid haft ett ekonomiskt (läs: sparsamt) sinne och spenderar du den mesta tiden på antingen jobbet, eller med näsan över böcker samt vid tangentbordet då du har kommit hem, blir det automatsikt att mindre pengar går åt. När jag ser sparkvotssiffran kan jag förstå om det finns läsare som tänker "stackare, lever han ej?" eller "Herregud, han måste ju leva likt en livegen i Ryssland under 1800-talet". Tyvärr måste jag här göra denne besviken, då jag dels upplever att jag "lever", dels anser mig ha det bättre än ovan livegna ryss. Emellertid är allt, likt jag i många inlägg diskuterat, en fråga om föreställningar, perspektiv och subjektiva åsikter tillika upplevelser. Därtill är vi alla olika till såväl kynne som sätt.

"[...]Förstå mig rätt men; tragiskt eller sunt- det är för mig bara monopolpengar[...]"

Då jag kom att överge ren värdeinvestering och istället hänge mig till en utdelningsinriktad sådan vid Greklandskrisen sommaren 2015, blir utdelningstillväxten något missvisande. Dock presenterar jag den här, rakt uppochner: 151 procent.

De ackumulerade utdelningarna under presenterade period uppgår till 177 188 kronor.  

Då portföljens värde kommit upp i en relativt imponerande siffra, påverkar varje dags värdeändringar rätt så påtagligt. Det som är skönt, då jag nu sitter och reflekterar kring detta, är att jag ej är påverkad av detta eller låter mig bli känslomässigt berörd. Förstå mig rätt men; tragiskt eller sunt- det är för mig bara monopolpengar. Svängningar på +10 000 kr är nu vardagsmat och detta påverkar mig föga, eller mer korrekt; inget.

Sedan bloggens start har portföljens utveckling varit 48,37 procent, vilket är ca 16 procent årligen i avkastning. Detta är en utveckling jag ej räknar med att kunna bibehålla, men jag kan ej påstå att jag klagar.

2014-2015 var fokus mer på värdeinvestering, men sedan "grexit-krisen" sommaren 2015 appliceras en mer utdelningsfokuserad strategi tillika filosofi. Dock jämför jag hela perioden mot SIX Portfolio Return Index.

Det totala kapitalets ökning från oktober 2015 landar på 68 procent, vilket blir en ökning med 22,5 procent årligen.

Vad har bloggen givit mig? Främst har det givit mig en enorm tillfredsställelse att få skriva av mig och få ned alla tankar i en konkret text. Jag har alltid utgått från att skriva till/för mig själv, då jag mer sett bloggen som en plats att samla mina tankar kring psykologi samt filosofi i dess förhållande med ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet. Jag är av uppfattningen att jag har kommit att bli mycket starkare i mitt psyke och att jag ej längre är så lättpåverkad, vad beträffar beslutsfattande, av såväl externa som interna faktorer. Idag har jag en process som jag alltid genomgår innan jag tar ett beslut och denna har hjälpt mig många gånger. Ibland har den även hindrat mig från att köpa vissa bolag billigt, men här vill jag ändå hävda att "better safe then sorry".

[...]Tre år med ett inlägg varje fredag. Alltid klockan 15:00[...]"

Det bloggen även har givit, vilket jag är mest tacksam över, är alla underbara kontaktnät tillika vänskaper jag har kommit att knyta. Detta om något kom att visa sig då Marius gjorde entré. Sedan har detta även visat sig genom givande och vänliga mailkontakter, tweets och privata meddelanden. Dagligen har jag kontakt med många av bloggosfärens skribenter och ekonomitwitters fåglar. Detta är något som verkligen förgyller min vardag och som gör allt kring investeringar än mer roligt och givande. Ett stort tack till er alla (ingen nämnd, ingen glömd)!

När jag började blogga fanns en falsk övertygelse om att ingen skulle läsa min inlägg och att jag skulle bli negligerad av samtliga bloggare och twitteranvändare. Denna föreställning kom snabbt att omkullkastas, då jag kom att bli bemöt med lyhördhet, respekt och en vilja att ömsom hjälpa, ömsom lära. Detta är något jag än idag anser är ekonomibloggosfärens signum; viljan att att hjälpa och samarbeta. Jag tror det är få förunnat på dagens internet att ha detta trevliga och vänligt bemötande klimat och jag hoppas att kommande år kommer följa detta mönster. Således vill jag tacka alla bloggare, läsare och twitteranvändare för att ni alla bidrar till att hålla vår "värld" rumsren och med en vilja tillika syfte att berika den med kunskaper.

Tre år med ett inlägg varje fredag. Alltid klockan 15:00 (plus/minus tio minuter). Detta har varit den rutin som jag har anammat och hållit. Jag tror att många har kommit att uppskatta denna udda rutin; att veta att ett inlägg publiceras varje fredag eftermiddag. Jag är av uppfattningen att många har uppskattat det jag valt att dela med mig av och jag hoppas även att ni då och då även har dragit en lärdom, eller två.

"[...]Hellre få men nyttiga tillika adekvata inlägg[...]"

Beträffande ovan nämnda rutin kommer vissa ändringar att ske. Jag kommer nämligen att ta en paus i skrivandet, då jag upplever att mina studier tar för mycket tid. Förvisso skulle jag kunna författa något kort och relativt ogenomtänkt bara "för att". Emellertid är detta inte jag. Jag eftersträvar kvalitét och genomtänkta och genomarbetade inlägg med ett tydligt och väl underbyggt budskap tillika adekvata fakta. Just detta är något jag upplever har kommit att minska bland allt fler bloggare; det är mer korta och intetsägande inlägg. Det är just därför jag med glädje ser mer genomarbetade sådana hos t.ex. Aktieingejnören, Gustav, Vägen Till Frihet, Lundaluppen, Fundamentalanalys, Finanstankar, Riskminimeraren, Spartacus, Gottodix, Ruter, Snåljåpen, Framtidsinvestering, Ägamintid, Aktiefokus, Finansnovis, 4020 och alla andra på min blogglista (vill även rekommendera Phantas, vars senaste analys om Oncopeptides är bland den mest genomgående analys jag läst. Någonsin). Och här bör jag väl även lägga till min nemesis; Chansar mest, som förvisso ej skriver några (aktie)analyser, men ack så väl läsvärda och reflekterande inlägg. Att tillägga är att jag fortfarande väntar på min Château Mont-Redon (#2811) för hans förlorade vad om att åka kollektivt...

Ännu en gång svävar jag iväg. För att avsluta ovan stycke: Hellre få men nyttiga tillika adekvata inlägg, än många, ogenomtänkta och, förstår mig rätt, irrelevanta sådana. Jag menar ej att trampa någon på tårna och om någon känner sig utpekad ber jag om ursäkt. Allt jag gör är att förmedla min upplevelse, varken mer, varken mindre.

Jag kommer ej att försvinna, utan jag kommer fortsätta husera i kommentatorsfälten samt på twitter. Ej heller kommer jag ta bort alla inlägg eller "stänga" bloggen. Dock kommer jag ej skriva inlägg på en obestämd framtid.

Till alla mina kära läsare som har följt mig; det har varit ett nöje!

Marius Victrix!

//Sofokles




fredag 29 september 2017

Debattinlägg om ISK

Många har skrivit för att visa sin frustration och oförståelse mot Vänsterpartiets proposition om höjd skatt på ISK- och KF-konton. Ulla Andersson, Vänsterpartiets "ekonomiska" talesperson, skrev även, utöver propositionen, ett debattinlägg på Sveriges rödaste blaska, Aftonbladet. Föga förvånande fick hon många ryggdunkningar bland kommentarerna på facebook, men lyckligtvis fanns där även de som ställde sig mer kritiska till det ologiska i partiets och Anderssons resonemang.
Hennes avslutande mening är lika intetsägande som Homer Simpsons minuttryck;

"Jag ser fram emot när Avanza startar en namninsamling  för lika skatt vid lika inkomst. När kommer den tro?" (Ulla Andersson)

Varför skulle en bank, i detta fall Avanza, starta en kampanj för lika skatt vid lika inkomst? De bryr sig om skatter kopplade till sin verksamhet, inte för det allmänna och samhälleliga. Det som drabbar deras kunder drabbar även dem. Således har de ett egenintresse. Och om Andersson nu vill göra något åt detta är det ej till bankerna i allmänhet och Avanza i synnerhet hon bör vända sig... bäst är att studera sin egen garderob tillika vänner till såväl höger som vänster (även om den sistnämnda riktningen blir svår att infria...).

Avanzas sparekonom, Claes Hemberg, var relativt snabb att skriva en replik, men likt hans debatt på Sveriges Radio anser jag att han misslyckas med att lyfta fram de viktigaste fakta, däribland ränta-på-ränta samt att de pengar som Andersson med sina vänstervänner vill beskatta ännu mer redan är beskattade. Utan denna fakta "förstår" jag att gemene man rycker på axlarna åt "ett par påsar ostkrokar extra om året". Även om jag bryter från inläggets essens, känner jag att jag vill rikta en viss kritik mot Hemberg, vars blogginlägg har fler språk- och räknefel än en schweizerost har hål. Ibland är de så grova att det knappt går att gissa sig till meningslydelsen. Detta tror jag riskerar att påverka läsarens uppfattning för nämnda och detta kastar då även en sorts skugga på Avanza. Skulle gärna se mer korrekturläsning där och inte stressa ut inlägg. Observera att min kritik är mot inläggens språk och uträkningar, inte mot Hembergs kunskaper eller mot hans person.

"Det jag en [SIC!] så länge ser på nätet är att många fokuserar på upplevelsen och enkelheten. Men [Bisats utan huvudsats. Kan ej stå ensam!] kvaliteten på tjänsterna är väldigt ojämn. Många gör nybörjar [SIC!] fel." (från inlägg den 20/9)

"För dig som minns att Kinas börs lite [Ordföljd!] kraschade hösten 2015, så [talspråk-stryk] kan dessa lugnare framtidsutsikter vara ett plåster på såren. När en riktig börskrasch brukar beskrivas som -20% [mellanslag mellan "20" och "%"! Du skriver ej "20procent"!] på 2 veckor, så [talspråk - stryk] var Kinas börsras mer utdraget men ändå kraftiga minus 34% [mellanslag mellan "34" och "%"! Du skriver ej "34procent"!över många månader." (från inlägg den 27/9)

"Autoliv ska delas upp. Den aktien har haft sedan tidigare [vad har den haft!?] och när bilindustrin nu tar stora kliv framåt med el-bilar lär Autoliv komma i ropet igen." (inlägg från den 26/9

"Att Stefan Persson köpt nyligen är ingen garanti. Det kanske passar honom, men kanske ni inte har [ordföljden "ni inte har" är allt annat än korrekt] samma plånbok eller planer. Han bygger ju en klan. Medan [kan ej börja en mening med en bisats som ej följs upp av en huvudsats. Ofullständig mening!] Svensson kanske sparar för en resa till Kreta… [...] Utan [kan ej börja en mening med en bisats som ej följs upp av en huvudsats. Ofullständig mening!] vänta dig först mer motvind än medvind. Så brukar det vara i aktievärdlen [SIC!]." (inlägg från den 28/9)

Förlåt; nu blev det lite för mycket och detta är bara en bråkdel av alla exempel jag skulle kunna ge... Tillbaka till inläggets essens.

De som lyckas bäst hittills med att förmedla bra motargument är, enligt undertecknad, Joakim Bornold och Eva Trouin, i Sparpodden. I avsnitt 201 (20/9-2017) gästade centerpartiets ekonomiska talesperson, Emil Källström, och där kom kloka resonemang fram (läs: kritik mot Vänsterns proposition).

Ovan nämnda Bornhold och Tourin har också skrivit ett debattinlägg i Svenska Dagbladet, i vilket de tryckte på den demokratiserande effekt som ISK och KF möjliggör. Detta argument är bra, men även här saknas det som måste förmedlas; ränta-på-ränta samt att pengarna redan är beskattade. Detta då Sveriges Svenssons ej riktigt förstår innebörden av detta.

I fredags, den 22 september, kände jag att Tourins och Bornholds inlägg i allmänhet och Hembergs "kritik" och svar på tal mot Andersson i synnerhet, mer försvagade oppositionen mot förslaget än stärkte den. Därtill kände jag ett behov att få ur mig en del av de åsikter jag har. Således skrev jag ett debattinlägg/åsikt och skickade detta till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Aftonbladet samt Expressen. Då jag ej är en kändis likt ovan exempel blev jag såklart ej utvald och de svar jag fick från envar redaktion var lika berörande som skrattretande. En del ursäktade sig med att "det var hård konkurrens", medan andra sade att ämnet ej längre var (hög)aktuellt.

Då det ej kom att publiceras, väljer jag att låta bloggen bli mitt medium. Som framkommer i mitt inlägg nedan finns inga personliga påhopp likt många andra bloggare i allmänhet, men Chansar Mest i synnerhet, har vräkt ur sig. Detta då jag dels ville hålla god ton (det kunde ju presenteras i en rikstäckande tidning!), dels då jag ej tycker det är rättvist mot en lyktstolpe, som ej kan eller ges möjlighet att försvara sig, att jämföras med Ulla Andersson...

Ett debattinlägg får ej vara för långt, då utrymmet är begränsat. Återkommande läsare vet att jag har en fäbless att skriva långt och utförligt. I mitt inlägg valde jag att trycka på "ränta-på-ränta", då jag anser detta vara det starkaste argumentet mot denna skattehöjning.

Slutligen (ja, jag vet att jag redan har raljerat för mycket) vill jag ånyo höja frågan varför Avanza och Nordnet (och övriga banker/institut) ej samarbetat i denna fråga? Jag skrev en tweet dagarna efter Anderssons utannonsering och fick ett positivt svar från Bornhold; "jag är alltid positiv/alltid öppen", men enbart en "gilla" från Hemberg. Sedan blev det ingenting(!?). Jag har ej heller sett något försök till samarbete eller dylikt från dessa talespersoner med andra politiska partier (borträknat Emil Källströms insats i Sparpodden). Jag anser att det är viktigt och essentiellt att fronten blir så bred som möjligt och att individuella motattacker är lika fruktlösa som att försöka att få Fundamentalanalys att skriva positivt om såväl Fingerprint som H&M. Sedan kan dessa individuella motattacker, tyvärr, leda till att Andersson med flera ser att motståndet är splittrat och svagt.


Debattinlägg - Nej till höjd skatt på schablonbeskattade konton.

Lördagen den nionde september gick Vänsterpartiet och deras finansiella talesman, Ulla Andersson, ut med att de lagt som förslag att skatten på investeringssparkonton (ISK) och kapitalförsäkringar (KF) skall höjas med 0.25 procentenheter. De argumenterar att detta främst kommer drabba de rikaste 10 % av befolkningen i Sverige samt att det också är en könsfråga, då det enligt Andersson är fler män än kvinnor som ömsom sparar i dessa konton, ömsom är rika. Förslaget från Ulla Andersson är inget annat än ett slag i ansiktet på de medborgare som kämpar med att lägga undan och spara för sin framtid. Därtill är det en signal som signalerar att spara bör bestraffas och låna premieras.

Inför valet 2014 lovade samtliga partier att ingen skulle röra beskattningen på de schablonbeskattade kontona ISK och KF. Emellertid kom detta att vara mer än svårt att hålla, då det redan vid 2016 kom att ske en höjning till att det nu infördes ett golv på minst 1.25 procent samt lades till SLR på 0.75 % på den genomsnittliga statslåneräntan. Tidigare hade det enbart varit statslåneräntan. Vänsterpartiet vill nu höja SLR från 0,75 till 1 % med ovan nämnda motivering. Betänk och observera att de vill öka skatten på redan skattade pengar.

”För dem som har 50 000 kronor investerat rör det sig bara om 37,5 kronor extra i skatt. Det motsvarar två påsar ostkrokar. Det tror (förf. kursivering) jag att de har råd med”, sa Ulla Andersson i en intervju nyligen.

Det Ulla Andersson missar, och att döma av hennes fåtaliga svar på flera frågor, är att det inte bara är de rika som använder dessa konton; unga, sjuka, pensionärer, sjuksköterskor, lärare, byggarbetare, städerskor med flera använder detta. Idag finns det över två miljoner som har ett ISK eller en KF. Dessa två miljoner är ej de tio rikaste procenten i landet. Beträffande könsfördelningen meddelade Avanza att mediankunden hos dem med ett ISK eller en KF är cirka 30 år gammal och har 41 000 kronor investerat. Beträffande könsfördelningen är cirka 65 % män och 35 % kvinnor.

Undertecknad har en nära anhörig som är sjukpensionär sedan tio år tillbaka. Hon sparar i ett ISK. Hon om någon vill ej att skatten på hennes redan beskattade pengar höjs. Ty hennes pengar behövs till mat, medicin och andra livsnödvändiga förnödenheter. Detta gäller nog de tusentals unga människorna, Sveriges framtid, i detta land. Ja, det gäller nog alla, såväl sjuka som friska, unga som gamla.
Bild från Ulla Andersson twitterkonto. Publicerat 21/9 kl 18:33

Sveriges befolkning är idag historiskt högt belånade och extremt utsatt för minsta lilla räntehöjning. Att inte amortera och spara för sämre tider är inget annat än ren idioti. Att Vänsterpartiet sedan signalerar att sparande skall straffas och konsumtion tillika lån premieras, skickar ut en mycket obehaglig, skrämmande och missvisande signal. En signal som enbart påvisar att det saknas ekonomisk kompetens inom partiet i allmänhet och i regeringen, som ej bestridit förslaget, i synnerhet. Kanske är det därför som Ulla Andersson tackat nej till att gästa såväl Avanzas podd, ”Pratapengar” som Nordnets dito, ”Sparpodden”?

Det finns många som rycker på axlarna och säger att 37,50 kronor ej är några större summor och, nej, för många är det ej det. I alla fall inte på ett år. Men betänk då ränta-på-ränta-effekten.  Den genomsnittliga avkastningen mellan år 1900-2000 på Stockholmsbörsen var 7,6 %. Givet att detta fortsätter, betyder det att den som har 50 000 kronor investerat och månadssparar 500 kronor, kommer att ha betalat 324 000 kronor extra i skatt. Eller, för att använda sig av Ulla Andersson retorik; 16 200 ostkrokspåsar alternativt 360 påsar per år!

Bild från Nicklas Anderssons blogg med tillstånd; investeraren.com
En höjd skatt skrämmer bort människor från sparande och intresse om investeringar, något som ISK och KF istället främjar. Att kunna investera i värdepapper utan att tyngas av multum papper när deklarationen kommer är något många vill och önskar. Detta främjar ISK och KF. På det sättet är det demokratiserande, då de ”okunniga” lätt kan börja spara utan att vara rädda för deklarationsproblem.

Låt nuvarande skatt vara och sänk istället ränteavdragen. Det är skulden som skall bekämpas och inte tvärtom. Låt Sveriges befolkning få ha sina ostkrokar i fred!




fredag 22 september 2017

Trossystem

"Ett sammanhängande trossystem" är definitionen enligt SAOL. Nationalencyklopedin skriver att det "är en kulturyttring, som inte låter sig infångas av någon heltäckande definition". Wikipedia (huga!) definierar enligt "En kollektiv tro, som grundas på en trosföreställning [...]".

Låter dessa definitioner bekanta? Känns det som att dessa passar in på dig, din föreställningsvärld om ekonomi och din unika, men av många delade, portföljsstrategi? Om ditt svar är nej på sistnämnda fråga, är det skrämmande, för det betyder att du ej tror på din strategi. Om svaret är ja, kan du karaktärisera dig själv samt alla som delar din portföljsstrategi tillika de som delar samma innehav, som religiös. Ja, du läste rätt. Ingenstans står det att läsa om någon Gud i definitionen av "religion". Gud har egentligen ingenting med religion att göra, utan är ett bihang; blindtarmen som, förutom att existera, egentligen ej gör något.

Nuns with guns

Jag har alltid haft ett kluvet förhållningssätt till religion; ömsom kan jag finna den vacker och jag kan avundas dem som tror (på något), ömsom finna det skrämmande hur denna tro kan göra de troende blinda, ignoranta och fientliga för och till andra föreställningsvärldar. Till de elever jag undervisar i historia brukar jag gå in på att grunden till en majoritet, ja, kanske t.o..m alla(?), krig har religionsfrågor som en av orsakerna. Det är hemskt och skrämmande att vissa människors avvikande trosföreställning ses som en anledning och ursäkt för att bedriva allt från hets, illdåd och krig.

Inom bloggosfären samt på twitter finns investerare med olika strategier, filosofier samt innehav. De som har samma strategi tillika filosofi delar en gemensam trosföreställning om att denna är den bästa. Många delar också samma bolag och har, likt ovan, en gemensam trosföreställning om att detta bolag kommer att utvecklas mycket bra. Dessa har en förmåga samt tendens att språkas, dunka varandra på ryggen och stå upp för varandra vid eventuella diskussioner. Känns detta bekant? Det borde det göra.

Sedan har vi de andra; de med andra strategier, filosofier och, troligtvis, bolag. Dessa har sin trosföreställning och, likt ovan, delar de denna gemensamt och är beredda att att försvara och stå upp för den.

För att exemplifiera men även förtydliga; medan det i den allmänna världen finns katoliker, muslimer, ortodoxare, buddhister, hinduer et cetera, finns det i el mundi de economica utdelningsinvesterare, värdeinvesterare, daytraders, swingtraders, förhoppningsbolagsinvesterare et cetera.

"[...]Gud vill det![...]"

Anno 1095 kallade Påve Urban II till korståg. Han såg med bedrövelse hur pilgrimer överfölls på deras pilgrimsfärder till Jerusalem men också på det faktum att staden ej styrdes av kristna. Sedan hade han även på sin agenda att dels motverka de interna stridigheter som förekom i Europa och med det stärka enigheten kring Jesus och den kristna läran, dels motverka det faktum att kungar och furstar kom att skapa sig en allt starkare ställning mot kyrkans väldiga makt. Detta hade framför allt kommit att göras tydligt då Henrik IV, Kejsare i det tysk-romerska riket, krävde att själv få tillsätta länsherrar på sin mark, medan kyrkan hävdade annat. Det hela slutade med att påven bannlyste Henrik IV, vilket ledde till att denne att korsade alperna för att besöka påvens residens Canossa, vandrade barfota uppför den branta vägen upp till slottssporten och för att slutligen be om nåd. Allt detta för att sedan, så fort han kommit hem och satt sig vid brasan, fortsätta med sitt motstånd och återta sina ståndpunkter. Således hyckleri i dess sanna form.

"[...]Tempelriddarna, som sägs ha funnit en gudomlig skatt[...]"

De kristna kom att samlas kring korset, ty påven förkunnade att "Gud vill det!". För den som ej kan sin historia mynnade korståget  bland annat ut i att de kristna blev inbördes osams, att de fick ännu sämre relationer med muslimerna (handel och kultur mycket blev negativt påverkat) och att Jerusalem fortsatte att vara under muslimskt styre. Således blev inget till det bättre (borträknat Tempelriddarna, som sägs ha funnit en gudomlig skatt, vilket gjorde dem mycket rika och så inflytelserika att Påven, anno 1307, kom att se dem som ett hinder och såg till att fredagen den 13:e för alltid kom att förknippas med något dåligt).

Bland de som jag följer på Twitter finns många som ej delar den investeringsfilosofi som jag har. Detta gäller även de bloggar som jag väljer att läsa. Jag är också mycket noga med att bredda mitt perspektiv i vad jag läser och med detta, samt ovan nämnda, som underlag ömsom vidga min föreställningsvärld, ömsom ifrågasätta denna. Många blir ofta irriterade på dem som ifrågasätter deras innehav eller deras strategi. Mer ofta än sällan brukar dessa svara med personangrepp eller med något totalt onödigt tillika, i sammanhanget, oväsentligt. Istället borde de vara tacksamma. När någon ifrågasätter nödgas du att lyssna på argumenten och komma med motargument. Du tvingas reflektera över dina ställningstaganden utifrån de argument du fått. Kan du ej bemöta dessa är du ej säker i din tro och då bör du överväga om denna förblindat dig.

Det finns flera som skriver positivt om H&M och många är snabba med att sälla sig till skribentens positiva perspektiv och tro. De som höjer sin röst och säger annat brukar, tyvärr, ofta mötas med snäva kommentarer. Sedan tror jag att många också tänker "den där j***n igen" så fort en nej-sägare twittrar, bloggar eller kommenterar.

"[...]Pågens lingongrova skulle framstå som rena Skogaholmslimpan[...]"

Som exempel kan nämnas Lundaluppen och Magnus på Fundamentalanalys. Båda är högt ansedda och har visat på mycket bra track-records. De är även öppna och har under en lång tid visat att de är kunniga inom investeringsvärlden. Tidigare delade de samma tro om H&M, men sedan 2016 har Magnus konverterat. Sedan dess har han skrivit flera inlägg där han delger sina läsare sin negativa tolkningssyn på bolaget och alla de risker tillika hinder som just nu kan betraktas som synonymer till nämnda bolag. Detta har gjort att Magnus vid flera tillfällen fått motstå diverse dumma och ogenomtänkta svar/påhopp/anklagelser från de H&M-frälsta. Det är min övertygelse att dessa frälsta ej är pålästa, då de ej bemöter fakta med fakta. De vägrar att ta åt sig av andras tankar. De är förblindade av sin religion och nåde den som ifrågasätter. Vad de grundar sin religion på blir även det en fråga? Ryggtagande?

Ytterligare ett exempel är Fingerprint. Att ifrågasätta den sektens tro brukar mer ofta än sällan vara ekvivalent med personpåhopp som grova att Pågens lingongrova skulle framstå som rena Skogaholmslimpan. Här är de ej sena att utropa korståg och att "Crowhater vill det!" eller skicka en snapchat till spanska inkvisitionen.

Acceptans, förståelse, öppna sinnen och förhållningssätt är de kriterier som är ett måste om man vill utvecklas inom allt och som, i detta fall, investerare. Att hålla sig fast till sin religion är något många tenderar att göra, för den känns säker och är det något det mänskliga psyket gillar är det just rutiner, säkra kort, invanda mönster et cetera. Dock måste man ifrågasätta; våga se världen med andra ögon. Annars kommer utveckling ej att ske, för hur mycket har kyrkan utvecklats sedan anno noll? Herregud, det var först på 1960-talet de öppet "erkände" att jorden inte är universums mittpunkt...

Om det jag diskuterat kom förra helgen Financeamir med en mycket läsvärd krönika, i vilken han diskuterar vikten, men även risken, med att ha övertygelse; en tro om såväl sin strategi som sina innehav.

Går du på söndagspredikan? Manar du till Jihad?

Tillkännagivande: Undertecknad upplever sig själv som en agnostiker med en touch av buddhism och zoroastrism.  


fredag 15 september 2017

Bostäder i framtiden

Att spåna om framtiden är, för det mesta, ett roligt nöje, speciellt med rätt sällskap. Var är vi om tio år? Tjugo? Femtio? Hundra? Även om det är intressant är jag mer för att spåna om specifika sfärer, istället för att tänka alltför brett. Något jag tänkt mycket på är... förlåt, där ljuger jag. Jag har ej tänkt mycket på det; ty jag är icke en sådan där filosof som älskar att sitta (ensam) i sitt elfenbenstorn och grotta ned blicken i en kaffesump medan alla andra röster föraktas som rena gallimatias. Således vill jag börja om; en tanke som slog mig, och som jag därefter ägnade en liten stund till att reflektera kring, var hur det kommer bli med bostäder i framtiden.

Låt mig först börja med en kortfattad historielektion. För lite mer än 10 000 år sedan levde människan som nomad. Vi förflyttade oss i takt med att vi förbrukade råvaror, såsom nötter, rötter, frukter, bär och djur, som fanns att tillgå på varje ställe. När dessa resurser var uttömda rörde vi oss vidare. Vi vare sig sparade eller lagrade stora volymer. Istället åt som allt vi kom över och frossade gärna tills magen nästa sprack, för vem kunde veta när nästa mål mat skulle serveras?



Sedan hände något. Forskarna käbblar fortfarande om exakta anledningar, men de vanligaste förklaringarna till att vi blev bofasta var dels att många djurarter var på väg att dö ut (pga. att vi jagade) och att klimatet ändrades och blev fuktigare, t.ex. i Mellanöstern. Detta gjorde att områden som tidigare varit "döda" nu blev levande med växter och andra grödor. Då djuren hissat vit flagg behövde människan ett annat sätt att överkomma föda. Människan kom att skapa sig kunskaper om odling, konstbevattning, hur grödor kunde förädlas och användas et cetera. Vi lärde oss även att domesticera djur och blev således, vilket är paradoxalt, även själva detta.

"[...]Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade[...]"

Hur blev vi själva domesticerade? Forskning visar att den genomsnittliga jägaren ägnade ca 5 timmar per dag med sina beting. All annan tid var fri. När människan lärde dig att domesticera växter och grödor (läs: bli jordbrukare) kom deras liv att bli allt annat än bekvämligt, vilket man annars ej skulle kunna tro. Logiskt torde ju en teknisk utveckling leda till något bra, eller hur? Ja, jordbruksrevolutionen ökade visserligen den totala mängden livsmedel som stod till mänsklighetens förfogande, men detta omsattes ej i mer och bättre fritid. Istället omsattes detta i befolkningsexplosioner och övergödda eliter. Befolkningsexplosion plus klasskillnader ledde till mer slit på de odlade markerna för att dels producera till sig själva, dels för att betala till de högra uppsatta samt bygga lager som de högre uppsatta kunde använda att dela ut vid missväxter. Tid att leka, självförverkliga sig själv eller se när byns shaman dansade... nej, den fanns ej. I alla fall ej för en "avarage joe".

Sedan denna tid har genomsnittlig arbetstid gått från ovan 5-6 timmar per dag till allt från 7,5-9 timmar per dag (OECD). Vem domesticerade egentligen vem?

Nåväl. För att återgå till inläggets essens: bostäder. Människan gick alltså från att vara nomader till att bli bofasta.

Hur ser det ut idag? Idag äger eller hyr människan sin bostad. Vi är, i allra högsta grad, ett bofast släkte. Många äger sin bostad och för många har detta även varit en lukrativ affär; ty värdet på bostäder i Sverige har de senaste åren ökat mer än antalet tweets från Trump.

"In the future we will all be homeless" (James Scott)

Sedan vi blev bofasta har jobben varit i närhet med bostaden eller det samhälle vi verkat i. Detta har gällt i alla tider; flodkulturerna, antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen och industrialiseringen. Jobbet har varit bundet med en fast geografisk punkt. Dock är detta på väg att ändras, och det i en mycket snabb takt. Idag är det allt fler som jobbar hemifrån, reser till Indien för att sluta ett avtal för att senare bege sig till USA och inspektera murbygget. Ingen av dessa behöver "stämpla in" likt fabriksarbetaren á la 1900-talet. Ej heller jobbar de 9:00-17:00. Deras produktivitet mäts på andra variabler, främst via dataflöde eller dylikt.

I takt med att människor jobbar med/på jobb som kan vara på andra sidan jorden, kan de allt mer nödgas förflytta sig. I takt med att globaliseringen ökar, ökar även utbudet av billiga transportmedel. I samband med detta kommer frågan om det är värt att ha en fast boplats? Är det då ej bättre att man hyr eller har delat boende (delningsekonomi, som även kan/kommer gälla bilar et cetera) med andra och sedan hyra i de länder där man arbetar under en viss tid? Jag ser ej att det finns någon som helst anledning, den sentimentala och möjliga lukrativa borträknad, att i dessa fall äga en bostad i ett land.

I flera länder har bolag likt Airbnb satsat på att bygga egna lägenheter som kommer att hyras ut under kortare perioder och jag tror just bolag likt dessa kommer växa markant kommande år. Det finns ingen anledning att äga ett hem om du vet att du ej kommer vistas där en majoritet av årets alla dagar. Bättre då är att dela det eller hyra ut det. Således; från nomad till bofast. Från bofast till "nomad"?

Vad tror du om detta scenario? Hur kommer det att påverka de fastighetsbolag som huserar på Stockholmsbörsen? Hur kommer det påverka enskilda individer? Hur kommer det att påverka bostadsmarknaden, mer generellt?