fredag 23 september 2016

Fattigfällan

Beata, högskoleutbildad och driftig, är en kvinna i sina bästa 50 år och har sedan dryga 20 år tillbaka drivit ett eget företag med f-skattesedel. Därtill har hon uppfostrat 4 barn som ensamstående. Hon har alltid varit noga med att göra rätt för sig; alla räkningar har alltid betalats in och speciellt den månatliga inbetalningen till skatteverket på 15 000 kr. Hon får ut cirka 13 000 kr efter skatt och detta skall hon klara sig på. Hon har inte mycket men det räcker, resonerar hon. Hon har, likt många av oss som tillhör denna del av bloggosfären, lärt sig att leta efter extrapriser, bunkra upp, köpa efter behov, tänka långsiktigt et cetera. 


Fattig Fällan [sic!] är skriven av Charlotta von Zweigbergk.
Tyvärr har hon den senaste tiden känt sig allt svagare. Nej, det där var en lögn. Hon vet att hon har känts sig svag och "sjuk" i flera år, men har detta till trots negligerat kroppens signaler och istället kört på, enda in i kaklet som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Detta är något som många säkert känner igen sig i; ty vi har nog alla haft perioder då det känts extra motigt men ändock har vi då tvingat oss att lägga i den där växeln som tillskrivs epitetet "extra". Vad som är avgörande är att denna inte klarar av att ligga på "auto" hur länge som helst, för kroppens bensin är skapad att bara räcka för en viss sorts ansträngning och en viss tid. Överskrids detta kommer farten att sänkas tills det rullande blir dess antonym; stilla. 


"Fattigfällan är en bok som skulle kinan bli en politisk dynamit om nån [sic!] tar upp den till diskussion, om nån [sic!] tar människorna det handlar om på allvar - förr eller senare kan det vara vem som helst av oss." Linderborg, Aftonbladet

Detta är precis vad som händer Beata och en dag vaknar hon upp på sjukhuset. Hon förstår ingeting, säger hon, men vet att hon visst förstår. Hon är utbränd och har dessutom en diffus sjukdom. Trots hennes vilda protester sjukskriver läkaren henne. Först på en månad, sedan längre och längre. Försök att arbeta halvtid görs. Försök att arbeta en tredjedel görs. Försök att arbete en fjärdedel görs. Samtliga försök slutar med samma resultat; fiasko.

Då hon är egen företagare och den enda anställda dröjer det inte länge innan hennes räkningar hopar sig. Därtill är hon inte kunnig hur det sociala- tillika ekonomiska skyddsnätet fungerar. "Skulle jag anmäla min sjukdom på samma dag till försäkringskassan? Går inte allt det automatiskt via sjukhuset?" 

Skatteverket har som rekommendation att varje enskild näringsidkare bör ha ett sparkapital/kassa som kan täcka 3 månaders räkningar för företaget. Denna kassa tar slut snabbare än Beata hinner reagera och innan hon vet ordet av står hon med betalningsanmärkningar. Räntorna gör sitt till och de tidigare höga beloppen på räkningarna blir med ens ännu högre. Till allt detta har hon noll hjälp från försäkringskassan, som dröjer med sin utredning. Utöver detta har hon en psykisk kamp med sig själv och sin diffusa sjukdom. Innerst inne vet hon vad hon "måste" göra - hon "måste" jobba! Emellertid finns vare sig kraft eller psykisk stabilitet för detta. Oavsett vad uppgiften är ter den sig astronomisk och bara att se kuverten, som nu även har avsändare med namnet "kronofogden", som byggs upp likt ett torn vid hennes brevinkast får det att vända sig i hennes mage. 



"Det är så välskrivet och så viktigt att den här boken borde bli en grundbok i ekonomi för alla svenskar" Dagens Nyheter

På tal om mage; det går så långt att hon ej har råd att handla mat. Hon går ned på ett "nödmål var tredje dag", varav detta "mål" kan vara en burk med kakor. Däremellan äter hon ingenting. Doften av kaffe får det att vattnas i hennes mun men pengar att införskaffa såväl kaffe som kaffefilter finns inte. Hon pratar, ömsom något öppenhjärtigt med några, ömsom helt öppenhjärtigt med andra om sin situation men får oftast som reaktion "det kommer bli bra" eller "jag kan bjuda på lunch". Omgivningen förstår inte. Som om en lunch skulle göra allt bättre. De förstår inte att hon inte har en krona




Försäkringskassan strular men ännu återstår en livlina - socialen! Dock meddelar de, efter en lång tystnad på flera månader, att de ej kan hjälpa Beata. Hon är helt utlämnad och nödgad att leva på vänner. Förklaringen stavas papper som ej är i ordning samt olika tolkningar från olika institutioner. Samarbete och samverkan är två begrepp som inte finns med i skyddsnätens ordlista. Det går så långt som att hon snor tepåsar, knäckebröd e.d. då hon besöker vänner och bekanta... Avsaknaden på skyddsnätens effektivitet tvingar henne in i fattigdomens värld.

Det finns mer att säga om denna bok men jag kommer låta alstret tala för sig självt. Insikten om vad som kan hända envar i detta land är hemsk. Vi tror oss leva i ett civiliserat samhälle, där pappa staten skall skydda oss, men innerst inne vet nog de flesta att så ej är fallet.


Jag har en nära bekant som, vid Moderaternas tillträde 2008, drabbades av Försäkringskassan nya och hårdare regler. Denne fick kämpa i ett år(!) utan ersättning. Denne var/är så sjuk att hen ej kunde vara vaken på alla av dygnets ljusa timmar och ej hade kraft att stå /vara aktiv hela dagen. Varje eftermiddag var/är denne nödgad att ligga och vila. Lägg därtill en kamp mot cancer, inte bara en utan två gånger, sömnlöshet, reumatism så svår att inte ens experter från USA, Kina och Indien kunnat hjälpa. Man har opererat gång på gång; flyttat vävnad, muskulatur etc. från ett ställe till ett annat med mera. Allt till ett resultat lika med samma som innan, om inte värre. Att i allt detta också kämpa för sin rätt att få sjukersättning och gång på gång få kämpa för att bara få kontakt, skicka in sjukintyg, inkomstdeklaration, kontakta skatteverket, läkaren, banken etc. då dessa inte samverkar är inget annat än skandalöst i det civiliserade samhälle vi lever i. Att tillägga i denna diskussion är att hen slutligen vann sitt mål och fick sin ersättning retroaktivt. Hen är idag sjukpensionär men går med en ständig rädsla för att vara nödgad att ännu en gång få kämpa. Hens liv är, tyvärr, inte ett liv hen vill leva. Hade hen levt ett annat liv om energin istället kunnat läggas på att bli frisk istället för att kämpa i ett helt år(!)? Hade hen mått bättre idag om kampen var att leva och inte att överleva? Kanske...


Många av oss pratar om minimalism. Utdelningsseglaren skrev ett bra inlägg om att leva under fattigdomsgränsen. Många pratar om att de har det "knapert" och, absolut, är det inget annat än tråkigt för dem. Men det finns de som har det mycket värre än "knapert". Jag tror att ingen av oss förmår att ens föreställa sig det helvete som vissa (eller många?) i dag lever i. Jag säger inte att det är nuvarande eller tidigare regeringars fel. Ej heller säger jag att det är något enskilt parti som är skyldiga till det som idag förekommer för de svaga. Emellertid vill jag säga att något måste göras och att det är bra att berättelser likt denna kommer fram och att de styrande blir medvetna. Medvetna om att det, till det yttre, så fina skyddsnätet inte fungerar. 


Vi har ett av världens högsta skattetryck men trots detta fungerar inte skyddsnäten!? Många länder brukar se på Sverige som ett exempelland men är det verkligen bra? Vad är vitsen med att betala alla sociala avgifter om det ändå inte kommer individen till lags vid en eventuell kris? Skall envar behöva kämpa för sin rätt till "rätt" ersättning? orkar man "kämpa" för detta när man befinner sig i en sådan djup kris att Dantes resa framgår som rena Lisebergbesöket?


Vad är dina erfarenheter av Sveriges skyddsnät; lögnen om att vi alla är skyddade; att ingen kan falla emellan?




fredag 16 september 2016

Veni vidi vici

"Veni, Vidi, Vici" Caesar, De Bello Civili

För nästan exakt 59 dagar startade jag min Kickstarter som var ämnad att hjälpa mig att realisera min dröm tillika livsprojekt - utgivningen av Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Förvisso en ordvits á la Luuk och Lindström ändock sann är att projektet fick inget annat än en riktigt "kickstart". På bara en dag inkom mer än 10 000 kr och innan tre veckor hann med att passera var målet på 45 000 kr nått. Detta är, som tidigare sagts, inget annat än fantastiskt och till alla er som har köpt, hjälpt till med att sprida om min bok, delat med nära, kära och vänner et cetera, kan jag inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner.


En majoritet av er har bara varit med denna sista sträcka på den långa resa som jag har vandrat. Det var för cirka sex år sedan, med utsikt över havet i Varberg, som den första bokstaven sattes på pränt. Sedan tog det inte lång tid innan det första kapitlet var klart för att snart vara det dubbla. Det första, och extremt grova, utkastet blev klart till julen samma år men sedan tillkom mycket revideringar, tillägg och bortfall. Ny forskning kom i dager, tvivel på mitt manus, infann sig, studier, jobb, personliga motgångar med mera. Allt som allt har det tagit sex år och det faktum att mitt manus nu är klart för tryck är något som jag ännu ej förmått mig inse. När jag skriver detta kan jag inte påstå mig känna en sorts eufori och anledningen för detta tror jag stavas att den är för stor; för mäktig, för mig att känna. Säkerligen kommer den att komma. Om inte idag så åtminstone i morgon eller nästa vecka.

Jag har fått hjälp av många bloggare som har uppmärksammat mitt projekt med ett blogginlägg och även om man brukar säga: "ingen nämnd, ingen glömd", vill jag ändå uppmärksamma dem. Ett riktigt stort tack till:

Gustavsaktieblogg
Vägen Till Frihet
Långsiktig Investering
Aktiefokus
Chansar mest
Spartacus
Trygg framtid
Stefan Thelenius
Gottodix

Utöver dessa själar har många fler spridit och twittrat om Marius och detta är exakt lika värdefullt tillika uppskattat från min sida. Att få se en tweet med "I just backed Gaius Marius - Third Founder of Rome" har varit lika roligt varenda gång och vid varje sådant tillfälle har jag eftersträvat att snabbt tacka personen i fråga. Varje köp är verkligen unikt och skall behandlas därefter. Det går ej säga för många gånger. Från mig till er alla; ett stort tack!

"[...]Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format[...]"

Jag skrev ett blogginlägg förra lördagen (oroa er inte; fredagens sedvanliga publicerade också. Du finner det här) lite om hur boken har uppmärksammats och i vilka medier. Att se tillbaka på detta är något som skänker mig både glädje och skrattattacker, då jag innan visste att min östgötska var grov, men så grov!? Beträffande detta väntar fortfarande på en ljudfil från min kära blodgranne, Chansar mest.

Även om Kickstarters tid löper ut denna fredag kväll är projektet - Marius - i allra störa grad levande (dock, såklart, mer bildligt än bokstavligt). Helst ser jag att man köper via Kickstarter men när denna löpt ut går det utmärkt att kontakta mig på "roms3grundare@gmail.com" så löser vi med en beställning. Därtill har det primära och största målet ej varit summan 45 000 kr, som nåddes snabbt. Ej heller har jag som syfte att tjäna pengar på detta, även om det eventuellt skulle bli plus i kassan är välkommet. Nej, syftet för mig är att kunna nå ut till mina (potentiella) läsare, att få folk att läsa mina texter, ta åt sig och förhoppningsvis uppnå en tillfredställande eskapism. Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format.

"[...]Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag...[...]"

För cirka ett år sedan skrev jag ett inlägg - I en inte alltför avlägsen framtid - om när jag befann mig vid Amalfikusten och b.la. skrev på en del i denna ämnade serie. I och med den framgång jag nu uppnått känns detta än mer reellt och drömmen, önskan tillika målet allt mer närmare. Jag kan verkligen visualisera bilden av mig med förmiddagen ägnad till skrivande, eftermiddagen till trädgårdsarbete och kvällen till trevliga middagar och umgänge. Allt detta i ett landskap så bedårande att blotta synen ger själen ro.



För tillfället håller Marius del två på och skrivs och ett par av mina twitterkollegor har redan fått ett utkast av prologen. En av dem, som är en investerare tillika vän jag håller högt - Finansnovis, har återkommit med feedback: "Återigen plågar du mig med en spännande inledning som aldrig hinner nå sitt crescendo!". Detta, och allt annat positivt, ger mig enbart mer energi att fortsätta denna resa; en resa jag gärna gör i sällskap med er alla.

Ännu en gång; tusen tack till alla er som är en del av detta stora projekt. Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag aldrig haft energi. Utan er hade detta alster på ett elektroniskt a4-papper enbart förblivit ett sådant. Tack.

Marius Victrix

Högaktningsfullt,
Sofokles


söndag 11 september 2016

"För Rom! För Victoria!"

(blogger måste ha strulat igår för den länk som lades upp länkade alla läsare till en tom sida. Således görs ett nytt försök)

"När Marius hade ridit längs hela linjen höjde han sitt svärd i luften och ropade för allt vad han förmådde: "För Rom. För Victoria!"
Legionärerna fyllde i och slog på sina sköldar i ett ljud som överträffade fiendens och ingav dem själva en stark och vinland erkänsla. "Roma! Roma! Roma", eskalerade de för allt de förmådde och Marius hoppade av sin springare och anslöt sig igen till huvudfalangen i mitten."  Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo (Andersson, 2016)

För cirka 50 dagar sedan publicerade jag ett inlägg som kom att förändra mitt liv. Från att ha varit en anonym hobbyfilosof, som varje fredag klämmer ur sig något någorlunda läsbart, kom jag att lämna skuggan och ikläda mig offentlighetens toga. På dessa dagar har jag lyckats sälja min bok till över 170 personer/bibliotek och en summa på 60 000 kronor har passerats! Detta är inget annat än sagolikt! Ytterligare 10 000 kronor och jag tvingas genomföra mitt löfte om att, iklädd en toga, besöka Historiska Media i Lund och läsa ett utdrag för dem.

Under hela denna resa, från att jag publicerade mitt inlägg, har allt varit surrealistiskt. Helt ärligt har det aldrig känts som att "wow, du har skrivit en bok och du kommer troligtvis att kunna trycka den". Ej heller har jag känt mig som en sorts författare (hur nu de känner sig...). Emellertid hände något i måndagen den 5/9, då jag besökte det förlag/tryckeri som jag valt att samarbeta med. När jag satt där och fick frågor som "vilken font vill du ha? Storlek? Skall det vara skyddsomslag? Hur vit/beige skall sidornas färger vara? Vill du ha anfang vid varje nytt kapitel?" etc. var det två tankar som slog mig. 



Den första sade att jag inte har en blekaste aning, då detta är saker jag ej tänkt på. Kan vi inte bara göra som så att jag ger er mitt manus så fixar ni allt så att det blir så bra som möjligt? Dock sade jag, såklart, aldrig detta utan kom relativt snabbt tillbaka till verkligheten och förstod att jag nu kunde få till de där extra fina detaljerna, såsom att varje kapital skall ha en romersk siffra, anfang skall inleda varje kapitel, sidornas färg skall absolut inte vara kritvit et cetera.

Det andra jag kände var... "H*****e. Cristofer, du sitter just nu på ett förlag och diskuterar hur du vill att boken skall formas, hur den skall vara och dess design. DU. Du, som i sex år arbetat med det där underbara tillika förjävliga worddokument, sitter just nu och skall ge det dess skepnad. Känn på tyngden i boken du håller. Se på dess rygg, dess fram- och baksida. Studera fonten, textstorleken. I en inte alltför lång framtid kommer detta att vara din bok. Förstå detta. Det du har i handen; ditt manus och denna modell av en bok kommer att kastas in i en magic box och bli ett likt Gyllene Tider blev två.

Resan, som ni alla har fått vara med på, har varit fantastisk. All beröm, alla lyckönskningar, all hjälp med såväl blogginlägg som delningar, värmande kommentarer och länkspridning har varit ömsom vackert, ömsom uppskattat. Nej, förlåt. Stryk den meningen. Det framkommer som en litotes så stor att den nog får kallas för en hyperbol (paradoxalt, ack jag vet. Ni kan ju bara tänka er hur mina elever har det...). Allt som ni har gjort för mig är inget annat än beundransvärt! Begreppet "tack" är ett fint ord, men i detta sammanhang räcker det föga till. Alla ni har hjälpt mig att realisera min livsprojekt - min livsdröm!

Under resan har jag lyckats skapa mycket medial uppmärksamhet. Jag har bland annat lyckats vara med i ett par lokala tillika östgötska tidningar, jag har synts på TV, blivit omnämnd på många bloggar därtill blivit inbjuden att hålla föredrag på två bibliotek i Östergötland senare i november, då boken är tryckt. Utöver detta har det också varit roligt att bli kontaktad av bibliotek som fått bokningar från framtida läsare. Den känslan, att bli kontaktad av dessa, är smått inpå obeskrivbar.

Ytterligare återstår ytterligare ett par dagar på min Kickstarter och har du missat att köpa den eller inte lyckats bestämma dig än, har du fortfarande chansen. Till alla er som istället ämnar låna den via ert lokala bibliotek ber jag er kontakta dem så att de kan kontakta mig (roms3grundare@gmail.com) och därmed lägga en bokning. Om ni själva inte är intresserade av denna genre men har nära eller kära som är det, ber jag er att sprida orden om Gaius Marius. Är du kluven och ej vet om mitt språk är något som tilltalar dig? Läs då prologen och undvik att köpa "grisen i säcken". 

Den andra delen i den planerade serien håller just nu på och skrivs och min förhoppning är att de fyra delarna kommer vara ett fint och kärt minne i många svenskars bokhyllor. 

Marius Victrix!



fredag 9 september 2016

Pinocchioeffekten


Pinocchioe ekt subst. ~en ~er E ekt inom mänskligt beteende namn- given e er Carlo Collodis marionettdocka Pinocchio. E ekten får dig att reagera på ett förutsägbart sätt i olika situationer, som en marionett styrd av osynliga trådar. En mänsklig svaghet. Förståelse för e ekten ger möj- lighet att förutse människors beteenden och dra fördelar av det. (Se även marionett, spratteldocka, beteende.) Pinocchioeffekten 130 sanningar som fungerar.

Det bor en Pinocchio i oss alla, en marionett som reagerar på ett förutsägbart sätt, även om vi tror att vi är rationella och fritt tänkande varelser. Hundratals experiment inom olika områden visar att alla människor är lätta att manipulera, bara man drar i de rätta trådarna. 

De experiment som beskrivs i Pinocchioeffekten: 130 sanningar om hur du fungerar handlar om allt från kärlek, lömska lögner och avslöjande kroppsspråk till de senaste upptäckterna inom marknadsföring och ekonomi. En tankeväckande samling sanningar om oss själva och våra medmänniskor att både skratta åt och ibland förfäras över. 


Författarna, Henrik Diamant och Mikael Zethelius, har vaskat fram en otrolig mängd fakta om mänskligt beteende ur undersökningar inom psykologi, religion, filosofi, antropologi, ekonomi och medicin. Våra vanligaste vanföreställningar, självbilder och uppfattningar blir avslöjade på ett både obarmhärtigt och roande sätt. Undersökningarna är gjorda av världens främsta marknadsundersökare, nobelpristagare, psykologer, militärer, upptäcktsresande och vanliga människor. 



Vad som framkommer i boken, som finns att läsa som pdf här, är hur lättduperade människan är. Detta gäller såväl i positiva som negativa ordalag. Det finns ett speciellt kapitel som döpts till "Ekonomieffekten". Inledningen till detta avsnitt lyder:



"Vid en travbana intervjuades människor som skulle spela på hästar, dels de som stod i kö och var på väg att satsa på en häst, dels de som redan bestämt sig och hade satsat sina pengar. Frågan var: ”Tror du att din häst kommer att vin- na?” Det visade sig att de som redan satsat på en häst var mer optimistiska än de som ännu inte hade hunnit satsa något. "

Du blir mer positiv när du har tagit första steget. Är du på väg att satsa på en häst som du bestämt dig för har du fortfarande chansen att ändra dig, men när du har satsat på hästen finns inte möjligheten att byta. Därför ”måste” du tro på valet lite mer. Låt oss säga att du för sent får reda på att en annan häst är i toppform denna dag. Då blir det viktigt för dig att inte känna olust för det val du gjort, så du letar efter fakta som kan bevisa för dig själv att du gjort rätt. Finns inga fakta letar du efter åsikter, omständigheter eller känslor som kan bevisa för dig att du ändå gjort rätt. Du kanske säger: ”Ja, den hästen må vara i fin form, men mycket kan hända, och jag tror banan passar min häst idag.”


"[...]människans brist på hjärnansträngning i detta alster[...]" 

Detta, tillsammans med mycket annat i boken, går med fördel att applicera på hur vi människor tänker på/med våra investeringar. När vi väl har gjort vårt val skall det mer till än då vi ej gjort detta innan vi kommer på andra tankar (som då ifrågasätter alternativ/beslut nummer 1).

Som jag skrev ovan framkommer människans brist på hjärnansträngning i detta alster. Det är fascinerande att få ta del av de lättsamma och lättillgängliga exempel som läggs fram. Det som dock blir störande är dess språk, disposition samt dess "enkelhet", med betydelsen att det känns som att författarna talar till en nyfödd. Emellertid är boken mer riktad till människor på språng eller de som har ett, ändock ett litet, intresse av detta. Låt oss kalla det för vardagspsykologi för lattemamman, som trots barn att ta hand hinner med såväl att ta hand om barnet som att städa, blogga, luncha, gå på yoga, skriva en bok, handla utan att glömma mjölken et cetera. Beträffande de som söker mer kunskap och djupdykning gör bäst i att hoppa över denna.


"[...]vi blir till människor först när vi blir medvetens om oss själva och våra tillkortakommanden - och detta blir vi först då vi speglar oss i andra människor[...]"

Det som slår mig när jag läser denna och reflekterar på alla andra böcker inom samma genre som jag läst är hur komiskt och paradoxalt(?) det är att vi, människan, ty detta djur som, med ett visst fusk, intar topplaceringen i näringskedjan, fortsätter att göra lika dumma och korkade val som våra förfäder. Detta trots att vi, mer eller mindre, har facit i hand... Själv investerade jag i så kallade "potentiell tenbagger" i början av mitt liv som investerare. Det började bra med Shamaran. Sedan gick det mindre bra med ett oljebolag, som gick i konkurs, och hela vinsten från Shamaran försvann i ett nafs. Otur, tänkte jag. Jag tänkte inte att det hela berodde på dålig research eller att felet låg hos mig. Nej, så kunde ju ej vara fallet; ty många bloggare/forumskribenter skrev ju att det var lika klart som spat att kursen skulle mångdubblas tio gånger om. Naiv och ovillig att analysera mig själv, mitt psyke samt mina tidigare aktioner fortsatte jag tills jag en dag satt i Anoto... Då, och först då, efter att ha förlorat en väsentlig summa, lärde jag mig att inte vara marionetten utan den som leder - den som leder mig själv. Sedan dess har utvecklingen i portföljen gått över förväntan.

För vissa implicit, för andra explicit, framkommer att människan är ett flockdjur. I mångt och mycket är jag benägen att hålla med om detta men i veckan hade jag ett intressant lunchsamtal med en kollega. Det som diskuterades var svenska fotbollslandslaget... och Hegel. Den sistnämnda sade att "vi blir till människor först när vi blir medvetna om oss själva och våra tillkortakommanden - och detta blir vi först då vi speglar oss i andra människor." Blir vi en spegelbild av dem vi speglar oss i? Är människan dömd att för alltid spegla sig i sina fränder och då, mer ofta än sällan, återupprepa dessas tillkortakommanden inom vissa sfärer? Är vi inte smartare än att vi förvisso ser andras misstag men inte tar lärdom av dem? 

Citatet är mångtydigt oavsett vilket perspektiv man väljer att angripa det från. I detta inlägg vill jag framhäva att det speglar att vi dels är vår egen marionett, såväl medvetet som omedvetet, dels att vi är någon annans dito. Denna "annan" kan vara en person, en institution, en tro et cetera. Således framkommer att vi aldrig är annat än marionetter och de gånger vi tror oss vara ledaren brukar det ofta ej dröja länge förrän den välkända käftsmällen infinner sig. 

Låt ta för givet att vi alla, på ett undermedvetet plan, på något sätt är marionetter - i alla situationer. Emellertid kan vi också vara mer medvetna om det i vissa situationer/sfärer. Således; Är du en marionett? Har du varit en marionett tidigare i ditt (investerar)liv? Eller ser du på dig själv som en marionett som du kontrollerar? Det sistnämnda är en intressant tanke, vilket erfordrar att personen i fråga klarar av att ha ett distanserat förhållande till sig själv och ser på sig själv och allt ur ett tredje-persons-perspektiv.