fredag 18 augusti 2017

EN lärdom av vår historia

Vad kan vi lära oss från historien? Vad och vilka kunskaper därtill fördelar kan envar dra av det som hänt i det förgångna?

Historia är ett ämne alla ständigt visats med, detta såväl explicit som implicit. Vi får läsa om ämnet i skolan, Erik Haag och Lotta Lundgren får våra magar att knyta sig då de ger sig an diverse "delikatesser" från olika epoker, envar dag ser vi byggnader, statyer med mera från svunna tider. Ja, historia finns alltid omkring oss och detta speciellt för dem som förmår öppna sina ögon och se längre än sin Pinocchionäsa.

Jag har aldrig hört någon som säger att man ej kan lära från historien. Dock är det få som brukar fullfölja steget och precisera vad man kan lära sig. Detta är såklart beroende av perspektiv, förkunskaper samt vad man söker. En generell tes bland pöbeln är att människan kan se vad tidigare generationer gjort, deras framsteg tillika misslyckande och dra lärdom av detta. Detta är en sanning med modifikation samt ett väldigt brett grepp att ta. Jag kommer i detta inlägg fokusera på historia och ekonomi för att försöka förklara en lärdom om vad jag anser att historia kan lära ut. Jag tänker inte gå in på idéhistoria, kulturhistoria eller någon annan specialinriktning, utan kommer försöka fatta mig på Svensson-nivå.


"Det går inte invadera Ryssland, det har historien påvisat." Detta är ett påstående jag ofta får höra och visst ligger det mycket sanning i det (... om vi bortser från mongolerna, men då var ju inte Ryssland just "Ryssland"), men faktum är att det enda vi vet av historien är att om du invaderar enligt sätt X kommer konsekvens Y att inträffa. Gustav XII var först ut med tillvägagångssätt X och både Napoleon och Hitler kopierade. I samtliga fall ledde resultatet till Y. Vad kan vi lära av detta? Jo, gör inte enligt X för det kommer att leda till Y. För att använda mig av ett mer tillspetsat uttryck är detta idioti, då definitionen stämmer väl in; "att gång på gång göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat".

"[...]primitiva Fred Flinta-wanna-be[...]"

Oavsett vad som diskuteras ur ett historiskt perspektiv kommer det framkomma att X ledde till Y och så länge X inte ändras kommer ej heller Y att ändras. Om detta tror jag få är emot. Detta är en del av historiestudier. Emellertid vill jag öppna för ett annat perspektiv; människan, i såväl singular som plural.

För att underlätta tillåter jag mig, även om det är högst ovetenskapligt, att generalisera. I stort sett alla ekonomiska kriser som människan har upplevt; Tulpanbubblan, Black Thursday 1929, milleniumbubblan, finanskrisen, Greklandskrisen et cetera, har alla haft en sak gemensamt som framkommer när man studerar människan och hennes agerande; panik! Detsamma kan sägas om en majoritet av alla kriser, oavsett sfär. När det krisar gör människor likt de alltid har gjort, nämligen:

1) ... låter det sympatiska nervsystemet kopplas in, vilket är ett arv från vår tid som primitiva Fred Flinta-wanna-be. Detta leder till:

2) ... allt logiskt tillika rationellt tänkande, eller möjlighet till reflektion, blockeras likt en besvärlig (fransk) vinkork en fredagsafton. Detta leder i sin tur till:

3) ... människor ser sig om i desperation efter något eller någon att följa, som t.ex. andra (med största sannolikhet likasinnade) människor. Detta leder till att ett visst agerande upprepas i en (ofta ond) spiral.


Jag har tidigare sagt att människor är dumma men att människan är smart, vilket varje historiebok på grundskolenivå vittnar om. Då forskning visar, vilket säkert skaver hos Snåljåpen, ekonomisfärens Decartes, att vi är oförmögna att fatta rationella beslut utan att konsultera med våra känslor, är vår art dömd att ofta agera ologiskt och irrationellt. Detta då de första tankar och insikter som kommer vid en kris är just "fight or flight", utan att först reflektera kring huruvida det kan finnas andra alternativ, såsom att egentligen bara stå kvar och låta alla andra agera.

"[...]Historiskt tycks få ha gjort detta[...]"

Hur kan man göra sig immun mot att inte agera likt sina panikdrabbade sapiensfränder? Det bästa man kan göra är att lära känna sig själv. Vad triggar mig såväl positivt som negativt? Hur? När? Varför? Hur har jag agerat tidigare och vad blev resultatet? Ställ den frågan till alla de som lät sig "influeras" av alla andra under finanskraschen, den ökända torsdagen 1929 eller, för den delen, Greklandskrisen. När du börjar skönja ett mönster är ett bra förfarande att skriva ned det som du har kommit fram till. Att skriva ned tankar, känslor et cetera, är bland det bästa förfarande att göra för att förlika sig med dem; att bearbeta och utveckla dem och således sig själv.

"[...]Speciellt inte sedan de passerade BMI 25[...]"

Många påstår sig veta sina svagheter. Ett exempel är de som säger att de älskar McDonald's' mat (hur de nu kan göra det, men visst; vi är alla olika och har olika smaklökar...) men att de ej borde äta den så ofta. Speciellt inte sedan de passerade BMI 25. Dock fortsätter de att göra detta. Med andra ord har de en kunskap som de medvetet väljer att ej applicera (såklart är personer med psykiska sjukdomar ej inkludera i min generalisering). Vissa kallar det svaghet, andra ignorans eller respektlöshet. Oavsett kvarstår faktum; de har fakta som kan hjälpa dem men väljer att ej att göra det.

När du väl lärt dig att överkomma kunskap om dig själv och ditt förfarande utifrån känslor,
är ytterligare att tillvägagångssätt att studera hur du har agerat historiskt och koppla detta till en kris fyra olika faser, vilka är:
    • Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
    • Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
    • Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
    • Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut (prevent.se).

Det är enbart genom att konfrontera sig själv; att klä av sig in på bara skinnet och syna varje hårstrå och hudyta med Sventons förstoringsglas, som en människa med vilja kan utveckla sig rent psykologiskt och kognitivt. Historiskt tycks få ha gjort detta. Tillhör du kollektivet? 






fredag 11 augusti 2017

Grit=skit

Ömsom slutas jag aldrig förundras över människan och hennes framsteg, ömsom förskräckas över hennes obotliga dumhet. Historien har visat oss att vi dagligen, oavsett epok, kultur, nation et cetera lyckats uppnå såväl framgångar som dess antonymer. I sekler, ja, millennier, har vi utvecklats, detta såväl fysiskt som psykiskt. Vi har lyckats domesticera djur (och med det själva bli just domesticerade), uppfinna siffran noll och gudar, landsätta män på månen... ja, listan kan göras lång.

Vi har haft förmånen att ha intelligenta människor, s.k. genier. Da Vinci, Franklin och Einstein är bara några bland många. Med geni menas i dagligt ordval att personen i fråga har högt IQ, vilket är felaktigt. Detta då IQ enbart mäter en viss typ av intelligens. Till exempel har ett IQ-test inget sätt att mäta den praktiska förmågan, eller emotionell intelligens, vilka många beskriver som lika viktiga. Det finns också ett verkligt sätt att dessa tester kan mäta saker som kreativitet som i själva verket kan vara viktigare att komma med nästa relativitetsteorin än matematiska kunskaper också. I själva verket beskrev Kant ett geni som "Genius is the ability to independently arrive at and understand concepts that would normally have to be taught by another person". Ett annat problem med att definiera begreppet geni är det faktum att envar faktiskt kan förbättra sin IQ genom praktik och utbildning.



Poängen här kan också vara tveksamt om varenda aspekt av vår kognitiva förmåga kan förbättras genom träning. Anders Ericsson, en psykolog och tänkare i denna fråga, har flera gånger propsat för den s.k. 10 000-timmarsregeln. Med detta menas att lägger du ned minst 10 000 timmar på en färdighet, kommer du slutligen att bemästra den. Upptäckter om "hjärnans plasticitet" verkar backa upp detta genom att visa hur hjärnan faktiskt kan växa och ändra form som svar på fortsatt användning. Emellertid kvarstår faktum att plasticiteten avtar efter dryga tjugofem år fyllda.
Många andra tänkare har föreslagit att nyckeln till genigenen kan, helt enkelt, vara vilja och beslutsamhet att göra vad som krävs. Schopenhauer föreslog till exempel att genier har ovanliga "intellektuell dominans på sin vilja och beteende", medan Galton beskrev geni som en kombination av naturliga förmåga och önskan att åstadkomma så mycket som är fysiskt möjligt.


"[...]Ursäkta min svenska; men vad f*n är[...]"
I januari i år, 2017, kom jag för första gången att komma i kontakt med begreppet "GRIT", vilket är myntat av Angela Duckworth, som, likt många framstående forskare, studerat på några av världens bästa och finaste lärosäten. Översatt till svenska står begreppet för "ihärdighet" eller "en jävlar anamma". Det hon och många av hennes kollegor har kommit fram till är att man ej måste vara ett geni för att lyckas samt att genier inte föds till detta; miljö, arv et cetera spelar stor, ja oftast en betydande, roll.


Ursäkta min svenska; men vad f*n är det nya med denna slutsats?! Det kan väl ej slå ned som en blixt från klar himmel att en individs genialitet är beroende av inte bara gener, utan även miljö och socialt arv? Därtill kan det ej vara ett blixtnedslag att det krävs engagemang, vilja, ihärdighet och en jävlar anamma för att lyckas? Behövs det en framstående forskare för att belysa detta?

"[...]men dagligen står att läsa och höra om hur "den nya pappa-betalar-generationen" är bortskämda[...]"
Jag finner det skrämmande att detta begrepp och denna "nya slutsats" får en sådan genomslagskraft och min konklusion är att det är symptomatiskt med den tid vi lever i. Jag är noga att ej dra alla över en kam, men (suck...alltid detta "men") dagligen står att läsa och höra om hur "den nya pappa-betalar-generationen" är bortskämda, lever på andra (och på staten), är ej beredda att kämpa för brödfödan, läser rubriken men ej resten av texten et cetera.
Jag vågar ta för givet att alla som läser denna blogg är drivna och beredda att kämpa och satsa för att skörda; ty, annars hade ni ej investerat och läst om detta förfarande som kan leda till en ekonomisk trygghet så kraftig att vänstern blir gröna av avund. Att döma av alla inom bloggosfären rör det sig ej om några soffliggare. Det är studenter, VD:ar, civilingenjörer, sjuksköterskor med flera, varav samtliga inte fått något (helt) serverat på ett silverfat. Alla har vi, vissa mer än övriga, likväl alla, kämpat och ansträngt oss för att uppnå ett visst resultat. Jag vill ej sätta epitet "geni" på mig själv, då det räcker att höra övriga säga det till mig dagligen, men inte krävs det någon rocket-science för att lyckas uppnå ett mål?

"[...]Att bli miljonär, astronaut, pingisspelare á la Tom Hanks i Forrest Gump[...]"

Emellertid tycks många fakta tala emot mig i detta. Låt oss hållas oss inom la mundi economica. Många lånar till semester, har ej buffert för plötsliga kostnader såsom ett nytt kylskåp, står i kö att vara med i Lyxfällan, har sms-lån som speed-dial et cetera. Dessa tycks, att döma av diverse artiklar, klaga på att det är svårt att klara ekonomin. Vissa har säkert sagt sig sakna en ekonomisk gen(i). Det enda jag hör är ursäkter och undanflykter. Ursäkter och undanflykter från att verkligen visa vilja, engagemang, ihärdighet och acceptans att det kommer svida samt hamna skit under naglarna trots att resultatet kommer vara väl värd insatsen.

Att bli miljonär, astronaut, pingisspelare á la Tom Hanks i Forrest Gump, driva en restaurang eller dylikt kräver inte en unik uppsättning med genigener. Nej, vid Hades, det erfordras ihärdighet, vilja, insikt och acceptans att få lite skit under naglarna, ha en målsättning och förmåga att kunna fokusera på såväl resan som målet. Detta om något framkommer i den bok jag läste i söndags; Elon Musk - Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk fritid. Förvisso ett läshuvud tillika "geni", men han hade aldrig lyckats eller kommit långt om det ej varit för hans, ursäkta min svenska, jävlar anamma.

Möjligt är att jag är förblindad av min egen föreställningsvärld, men jag har svårt att se tillika acceptera att detta med "GRIT" skall benämnas som någon "ny kunskap"; ny fakta. Men visst, kul för Duckworth att kunna göda sitt bankonto med att reproducera gammal "fakta" och, mer eller mindre, presentera som ny.








fredag 4 augusti 2017

Din nemesis

Vad är det som är så svårt? Egentligen, vad är det svåra? Vi är alla vår värsta fiende likväl, vilket är paradoxalt, vår bästa allierade - allt är en fråga om perspektiv. Denna fiende är som en kameleont; ständigt skiftande men faktum är att du kan känna igen den. Och stoppa den. Allt handlar "bara" om att dels lära känna sig själv, dels vara ärlig och konsekvent mot sig själv. Svårt? På pappret; nej. I verkligheten; tydligen.

"Know thyself"(Oraklet i Delfi)
"Know Your Enemy"(Green Day)

Människan är svag, extremt svag för att tala klarspråk. Vi lurar oss ständigt in i fällor som vi sedan har svårt att ta oss ur, inte sällan utan (kostsam) hjälp. Det tragikomiska är att vi oftast vet om dessa fällor. Vi har sett och hört talas om dem. Detta oftast i samband med någon närstående eller via bekantas bekanta.

Människans hjärna är en fascinerande skapelse; en vi inte ens är i närheten att till fullo förstå oss på. Likt resten av människokroppen är dess högsta prioritet att överleva och för att överleva krävs energi. Energi är en råvara som, sett i ett historiskt perspektiv, släktet homo inte varit bortskämt med. Under vår tid som nomader och i början av vår fas att domesticera djur (vilket även gjorde att vi själva blev domesticerade) var det ofta knapert med föda, vilket gjorde att människan lärde att bunkra på sig så mycket som möjligt av vad som bjöds och sedan göra av med så lite som möjligt. Detta då hon visste att det kommer att komma sämre tider. Idag skulle vi kalla det frosseri.


Just detta tänk att spara på energi lever kvar idag, för så mycket hinner vår kropp ej att förändras på ett par tusen år. Tänk på hur du ofta letar eller prioriterar en genväg till jobbet eller affären; hur du prioriterar att lösa din (arbets-; hus-; hobby-; fritids-)uppgift på snabbaste sättet men samtidigt hålla önskvärd kvalité; hur du alltid väljer det alternativ som låter dig spara energi. Jag brukar ofta prata om detta med mina elever om hur de omedvetet ofta agerar i sina studier och hur de medvetet kan motverka detta. Dessa brukar oftast få en "aha-upplevelse", då jag sätter det i det perspektiv tillika exemplifierar med såväl metaforer som egna erfarenheter.

Att spara energi brukar många associera till fysiska ansträngningar; ack vad fel de har. Hjärnan är vårt mest krävande organ och denna är ständigt i träning; ständigt i defcon 1. Den kräver cirka 25 procent av kroppens energibehov men står enbart för 2 procent av hela människokroppen. Konstigt vore om den inte alltid eftersträvade att bunkra tillika hushålla på denna viktiga råvara!

"[...]eller bestämt sig för att nå såväl beach 2010[...]"

Hjärnan sparar energi genom att leta genvägar. Om detta råder föga tvivel. Kan det, väljer den alltid det minst ansträngande förfarandet. Om det ej beror på att spara energi, beror det på att den lider av detta och när det råder energibrist blir den logiska följden att en negativ tillika ond spiral skapas; hjärnan saknar energi och vill således spara på det allra sista som skvalpar där inne i håligheten. För att göra detta väljer den att inte anstränga sig att fatta adekvata och rationella beslut. Dessa förfarande leder mer ofta än sällan till ytterligare energiförlust, i alla fall i det långa loppet.

Hur många har inte en vän eller bekant som har testat någon diet eller bestämt sig för att nå såväl beach 2010 som beach 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017? Hur många av dessa har gett upp knappt innan startlinjen lämnats? Varför sker detta? Jo, för det tar enormt mycket energi av hjärnan att vara ihållig och orka gå emot "känslan" att det är "jobbigt". Jag menar, med ett enkelt knapptryck kan ju allt lidande sluta! Vem har sagt att individen måste ge sig ut i skogen och sedan äta broccoli, bulgur och mer nyttiga fetter? Ingen! Kortsiktigt vinner hjärnan mer energi att hushålla med; ty, den behöver ej använda den till att kämpa emot känslan och tanken som säger att det här med träning och sund kost behövs ej; den jobbiga och obehagsfulla känslan. Det har ju fungerat bra hittills, eller? Långsiktigt förlorar hjärnan, för desto mer energi kommer krävas nästa gång en utmaning i form av ansträngning anlöper, må det vara diet, träning eller studier. Oavsett befinner den sig redan i underläge för den har redan lärt sig att det här med ansträngningar kan lösas snabbt; det är ju bara att ge efter; ge upp.

"[...]kommer att anfalla likt jänkarna med vänner på D-dagen 1944[...]"

Hur har detta med ekonomi att göra? Ja, jag tror det redan är glasklart men jag tillåter mig ändå klä mina tankar i ord. Många är vi, undertecknad inberäknad, som sagt att jag skall vara långsiktig; jag skall inte sälja; buy & hold, ja, det är min melodi. När det stormar skall jag vara lika kall som Hades och enbart köpa. När sedan kraschen kommer; när jorden ser ut att gå under, kommer psyket att prövas. Känslor med obehag, ångest, kommer att anfalla likt jänkarna med vänner på D-dagen 1944 och det kommer krävas mycket energi att stå emot. Undertecknad var, och är fortfarande, mycket grön på marknaden. I samband med Greklandskrisen upplevde jag detta, då detta var min första rejäla prövning. Helt ärligt satt jag ofta och våndades; herregud - mitt kapital sjönk likt Titanic. Såklart jag måste rädda det! Tänk; ett knapptryck på sälj och allt är över. Lugnet infinner sig; hjärnan är tillfreds.

I korta loppet hade detta verkligen varit det bästa; jag hade snabbt kommit att må bättre, men i långa loppet kommer mer problem. Efter ett par dagar(!) skulle jag säkerligen ha velat ta mig in på marknaden igen, troligtvis till en högre kostnad och sedan skulle nästa vindpust, knappt mer än ett par procent av Greklandskrisen, skicka nya obehagssignaler tillika känslor till hjärnan. Denna skulle då stå sämre rustad nu än vid Greklandskrisen, för det har ju lärt av erfarenheten hur skönt det var att bara trycka på knappen; att ge efter; att ge upp.

Sedan skulle nog detta fortsätta i en mycket lång tillika ond spiral, vars resultat troligtvis skulle få Ingmar Bergmas "Det sjunde inseglet" att framstå som 1950-talets svar på 1990 talets "Dumb & Dumber". Det skulle vara så tragiskt att det skulle te sig komiskt.

Att ge efter för det kortsiktiga är kopplat till hjärnans belöningssystem. Allt som människan gör, gör hon för det hägrar en belöning; jobbar för lön och välmående, lagar mat för hunger, en god skumpa för ett väl utfört arbete, Netflix-serien på kvällen för att hon är värd det efter en hård dag på jobbet et cetera. Allt, precis allt, är kopplat till ett belöningstänkande.


I exemplet ovan, där en person kan välja att ge efter för dieten, köp/sälj, studierna, arbetsuppgiften et cetera är belöningen att denne ej behöver anstränga sig mer. Underbart, eller hur? Personen behöver ej anstränga sig och då kan energin sparas och lite av den kan användas till något annat, såsom att tänka ut från vilken pizzeria kvällens mat skall beställas ifrån, vilka aktier denne skall köpa när "allt vänder", vad denne skall studera "när allt är bättre", hur denne skall göra ett bra jobb med nästa arbetsuppgift och så vidare.

Belöningen i det långa loppet, om individen ovan medvetet och explicit valt att använda energin och kämpat emot, hade troligtvis varit den dubbla, minst.

Som ovan diskuteras hänger (energi)spar och belöningssystem ihop. Tydligt framkommer det när tristess kommer på tal. Usch, vad tråkigt det är att vara långsiktig; det händer ju ingenting. Detta är tristess. En vanlig företeelse hos arten homo sapiens. När det blir tråkigt vill människan snabbt råda bot på denna, inte sällan enligt devisen "kosta vad det kosta vill". Lille Pontus har tråkigt, vilket gör att detta även går ut över mamma Lisa, som nödgas utstå alla suckanden och stönanden. Det sätter hennes psyke på prov och hjärnan använder mer energi än vanligt till att hålla detta stabilt och inte låta sig bli påverkat. Dock skickas även signaler som säger; äh, köp grabben ett Playstation 4 eller skicka honom till McDonalds med polarna, så är saken utagerad. Snabbt, smidigt och enkelt... i det korta perspektivet.

"[...]Helt klart värt det? Knappast[...]"

Samma som ovan kan vara när en fullinvesterad person sitter vid skärmen och tittar på sina innehav; det händer ju ingenting! Jisses vad tråkigt. Ingenting. Händer. Någonsin. Sälj lite, omallokera e.d. så är ju tristessen botad, eller? Absolut, men denna kommer att komma ännu tidigare nästa gång och kommer vara ännu svårare att stå emot, och detta kommer fortsätta i en allt djupare, negativ spiral. "Kosta vad det kosta vill" blir i detta fall diverse courtageavgifter och möjligt några förluster för att stilla tristessen (helt klart värt det!) och kostnaden rent energimässigt blir verkligen ej påtaglig... i det korta perspektivet. Vad händer i det långa perspektivet med detta förfarande? Ja, troligtvis ökar kostnaderna för courtage samt diverse förluster samt kommer det att finnas mindre psykiskt motståndskraft att stå emot tristessen. Helt klart värt det? Knappast.

Mycket av det jag skriver går, med fördel att associera till det inlägg jag skrev anno 2015 om att bemästra självkontroll. Likt mycket när det kommer till psykologi "same same but different"; ofta samma idé, tanke, mål, men med annorlunda tillvägagångssätt och förklaringar.

Jag började med att förklara att människan är svag, mycket svag. Tills den dagen människor förstår att kunskap inte är makt, utan att det är applicerandet av denna som kunskapsmakten kommer till, kommer människan att fortsätta vara svag, mycket svag - sin egen nemesis.





måndag 31 juli 2017

ISK & KF & utdelningar

Ett kort inlägg om KF och ISK. Mycket står redan att läsa från flera bloggare, bland annat Stefan och Petrusko.

Fick en förfrågan från min kära vän, Anders Ölwe, som tidigare även intervjuats här på bloggen, om ISK/KF samt hur utländska innehav beskattas. Som ovan sagt står mycket att läsa på ovan bloggares sidor. Dock vill jag lägga till ett par detaljer.

Nummer 1: Om du planerar att fly landet och bosätta dig, dvs vara skriven, utomlands, såsom i Portugal eller Italien, kan du ej äga ett ISK, då du ej är svensk medborgare. Detta för att ISK-reglerna gällande beskattning enbart är för svenska (solidariska, för att använda Maggans begrepp) medborgare.

På t.ex. Avanzas hemsida står följande att läsa: "Dessvärre kan man inte öppna ett ISK som utlandsbosatt enligt kontots villkor. Om du öppnar ett ISK som utlandsbosatt kommer kontot ändras till ett vanligt Aktie- & fondkonto. Det är inte heller möjligt att öppna Kapitalförsäkring som utlandsbosatt." 

Om du går med tankar likt dessa är ett smart förfarande att ha ALLA innehav på en Kapitalförsäkring, och inte köra det standardiserade som säger svenska innehav på ISK och utländska på KF.

Uppdatering från Avanza: Om du äger ett KF under din tid som skriven i Sverige och sedan bosätter dig utomlands och även blir skriven där, dvs. du avslutar ditt medborgarskap i Sverige, får du behålla din KF. Dock kan du ej öppna en ny då du väl avsagt dig det svenska medborgarskapet. Gällande flytt och skrivning i USA är det annorlunda lagar tillika regler. Bäst är här att kontakta Avanza.

Har du utländska innehav, vars skattesats är högre än den vanliga 15%-regeln, såsom i t.ex. Danmark, som har 27 % i källskatt, på ett ISK måste DU själv kontakta envar lands skattemyndighet och begära mellanskillnaden (i detta fall 12 %). Precis som med de 15 procentenheterna, som mäklare såsom Avanza och Nordnet fixar automatiskt, tar det cirka 2-3 år för att återfå hela källskatten.

Uppdatering 2: Äger du värdepapper likt ovan, där skattesatsen är 27 procent eller dylikt, i en KF kan du ej ansöka om avräkning för egen räkning, då DU ej äger aktierna, utan det gör din mäklare (Avanza, Nordnet et cetera).


Om du ej har några planer på att bosätta dig utomlands och är skuldfri, kan du ha utländska innehav i en ISK och få tillbaka hela källskatten. Dock måste du själv göra jobbet med att kontakta varje lands skattekontor. Lite bökigt och tidskrävande, men har man tid och lust så, varsågod.
Mer står att läsa på Skatteverkets sida: "När Skatteverket räknar ut den svenska skatten på de utländska inkomsterna tar vi hänsyn till vissa skattereduktioner som du får t.ex. för allmän pensionsavgift, jobbskatteavdrag och rotavdrag. Detta innebär att den svenska skatten inte alltid stämmer överens med den skattesats som normalt är aktuell för de utländska inkomsterna t.ex. 30 procent på inkomst av kapital. Om du har ett underskott av kapital så får du avräkning med som mest 500 kronor."