fredag 20 april 2018

Kunskapens tveegg

I takt med min tid som investerare har jag kommit att förkovra mig i ämnet genom såväl böcker, bloggar, filmer, youtube-klipp som diskussioner via både internet och i verkliga livet. Tillsammans med denna lärdom har även åren; tiden av att bara vistas på marknaden givit mig kunskaper och även fjättrat mig. Från att ha upplevt starka obehag under Grexitkrisen sommaren 2015, har jag idag inga som helst känslor till mina innehav eller till mina investerade pengar, vilka jag upplever som "monopolpengar". Förstå mig rätt - det är inte som så att jag känner att jag lika gärna skulle kunna elda upp dem, eller ge dem till stackars Chansar Mest, som enligt rykten sågs köpa en ny Rolex och inte en Patek Philippe i veckan.

I takt med denna ackumulerade kunskap upplever jag mig ha blivit mer försiktig, men också något mer. Jag kan inte riktigt säga att begreppet "oro" är det bäst passande, ej heller "rädsla", men däremot en mellanväg dem emellan, när det kommer till den kunskap jag har skaffat mig. 

Denna "oro" för mina kunskaper därtill brist på dessa är tveeggad. Ömsom hjälper kunskapen mig att agera, enligt egen upplevelse, rationellt och förståndigt, ömsom hindrar den mig från att ta chanser då jag upplever mig se dem. Kanske är det sistnämnda en illusion och att kunskaperna, som startar min försiktighestsida, faktiskt hjälper mig(?). Det är just detta som jag upplever som kunskapens mörka sida, vilket tidigare har diskuterats på denna blogg: "ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet".

"[...]var går gränsen mellan ett nyktert förhållningssätt och ett onyktert sådant?[...]"

Jag skulle vilja dra ovanstående mening lite längre och lägga till en fortsättning; "och denna kunskap gör att jag blir allt mer försiktig". Förvisso är försiktighet bra, men var går gränsen? När är den överdriven och när är den befogad? Vågar jag lita på denna känsla då den väl infinner sig, eller kommer jag att ha blivit allt mer påverkad av mina kunskapers betoning på min okunnighet? 

Jag skrev i ett inlägg att kunskap ≠ makt och diskuterade då kring att det är inte kunskapen i sig som ger och skapar makt, utan applicerandet av denna. Att vara försiktig är absolut ett applicerande, men var går gränsen mellan ett nyktert förhållningssätt och ett onyktert sådant? Jag upplever mig se bolag som, sett till börsen överlag, anses som köpvärda. Ändå tvekar jag. Anledningen beror inte på att jag aktivt bygger kassa eller att jag tror på en krasch eller att kursen på bolag X inom en närtid troligtvis kommer att sjunka. Nej, det handlar om något annat. Det är inte en oro, ej heller en rädsla. Det är mer en försiktighet grundad på att jag upplever mig vara mer kunnig kring mycket kring bolagen men även dess motsats; okunnig. Jag vet inte allt, allt. Däremot vet jag mycket, men, som nyss sagts; allt. Att inte veta allt är att inte ha full kunskap och ett annat ord för detta är okunskap. Om det sedan är okunskapen eller kunskapen som ger mig spärrar av försiktighet vet jag icke, men faktum kvarstår. de finns där.

"[...]Vips så var summor norr om 50 000 kronor investerade[...]"


Kunskap som inte förändrar beteenden är meningslös, medan kunskap som förändrar beteenden snabbt blir irrelevant är en definition på kunskapens paradox. Detta anser jag vara passande på den känsla jag upplever mig befinna mig. I takt med att jag analyserar bolag kommer alltid något nytt fram, något som jag tidigare aldrig har stött på. Det kan vara fotnoter till krångliga lagtexter, nyckeltal som bör/skall tolkas annorlunda beroende på det marknadssegment som bolaget verkar inom. Som exempel kan Bonava tas, som har ett lågt P/E givet börsen. Dock är detta vanligt bland bostadsutvecklare och bör således inte ses som en stor skylt med texten "Köp". Ett annat exempel kan vara när det kommer till en allmän kassaflödesanalys och/eller DFC (bra genomgång från Aktiefokus); det blir en klar skillnad. Att gå från det ena till det senare är förvisso en bra väg att vandra, men det tar ej slut därefter. Faktum är att det aldrig tar slut. Det finns alltid något nytt bakom varje dörr och likt en hydra är det mer ofta två än en ny väg som öppnar sig. Den gamla kunskapen blir ej "irrelevant" i ordets rätta bemärkelse, men den tappar i värde pga. den nya samt det som eftersöks.

Kunskapens träd och dess förbjudna frukt

Kunskap föder, men även göder, ny kunskap, förutsatt att du är beredd att göra ansträngningen. Att använda den är nästföljande aspekt. Att sedan veta om du använder den rätt, eller fel, är det svåra. I mitt fall är jag ofta lika säker som osäker 
på min sak. Att hantera detta tvivel, denna "oro" för sin egen kunskap är inget annat än en utmaning. Förstå mig rätt; jag älskar att lära mig nya saker och strävar alltid efter att utvecklas, men ibland önskar jag att jag inte visste. När jag började med investeringar var jag okunnig och oinsatt. Utöver detta var jag även enormt blåögd. "Investor tycks många gilla. Ahh, det är även ett investmentbolag. Som styrs av familjen Wallenberg. De har bra utdelning och utdelningstillväxt. Köp." Vips så var summor norr om 50 000 kronor investerade.

Idag är det annorlunda och ömsom älskar, ömsom hatar jag det. Frågan är om jag har ätit av den förbjudna frukten och att jag nu blir straffad...





fredag 13 april 2018

Kärlekssjuka

Under 1600-talet kom olycklig kärlek att betraktas som en farlig åkomma, som i värsta fall tog livet av den drabbade. Självklart handlade detta om kärlek till en person av det motsatta, eller detsamma, könet och inte till ett bolag. Under ett par lektioner har jag och och en klass arbetat med detta och jag kunde inte låta bli att dra kopplingar till hur komiskt det skulle bli om de fakta som vi har funnit i främst A Treatise on Lovesickness (Ferrand, 1990), Lovesickness in the Middle Ages (Frances, 1990) och Love as a Mental Illness - Love Sick (Tallis, 2004) appliceras på bolag och aktier i allmänhet, men bolag såsom Fingerprint, MQ, H&M, NetEnt med flera i synnerhet, där det finns kvar ägare som enbart håller sina aktier av mer "emotionella faktorer".

Överallt står idag att läsa om att en investerare ej skall gifta sig med sina innehav. I den bästa av världar utgår giftermål från än ömsesidig kärlek, ty kärlek är essensen i ett förhållande.



Historiens syn på kärlekssjukan med det komiska applicerandet av att denna är till bolag/aktier.

Under 1600-talet kom olycklig kärlek (till bolag) att likställas som ett medicinskt problem i klass med hemorrojder och bölder. Sjukdomen skulle bekämpas med alla medel som stod till läkarnas förfogande, annars kunde patienten nödgas besöka Sankte Per.

Uppfattningen av kärlek (till ett bolag) som sjukdom har sina rötter i antiken. Den tidens vetenskapsmän och filosofer var de som först kom att beskriva kärlekssjukan (till bolag). Galenos, en av mina fränder, ansåg att alla sjukdomstillstånd i kroppen kunde tillskrivas fyra kardinalvätskor - blod, slem, svart därtill gul galla. Rådde det obalans dessa emellan kom en sjukdom att bryta ut. Behandlingen gick ut på att skapa balans i kroppen, oftast med hjälp av denna tid, vilket även kom att gälla under medeltiden, var åderlåtning, en metod som då betraktades som en universalkur (jmfr. Ipren och Alvedon). Denna metod kunde i princip bota alla besvär, inklusive kärlekssjuka (till bolag)!

Att världen gick 1000 år bakåt i utveckling i samband med att romarriket föll gjorde ej saken bättre för läkekonstens utveckling. Således kom ömsom åderlåtning, ömsom en föreställning om att kärlekssjuka (till bolag) var en allvarlig sjukdom att fortsätta. Kring 1000 annos efter Kristus födelse kom benidiktmunken Konstantin (nej, han var ej släkt med den bortgångne kejsaren) att beskriva kärlek:

"Kärleken (till bolag), som även kallas "eros", är en sjukdom som drabbar hjärnan. Emellanåt orsakas även kärleken (till bolag) av ett naturligt behov att utstöta ett ackumulerat överskott av vätskor. För den drabbade orsakar sjukdomen tankar och oro för hur han ska komma över det som han begär och få det i sin ägo."


"[...]Ångorna cirkulerar i kroppen och när de når hjärnan[...]"

Från dokument från 1600-talets Frankrike, beskrev en fransk läkare att när en person ser något vackert kan passionen tränga in genom ögonen och sedan sprida sig i kroppen. Längs vägen bränner de heta känslorna bort kroppens vätskor, vilket gör att kroppen blir torrare än valfri brittisk medborgares humor. Denna process resulterar i giftiga ångor, likt i en bakugn. Ångorna cirkulerar i kroppen och när de når hjärnan kommer kärlekssjukan (till bolag) att bryta ut. I detta stadium har den drabbade mist förmågan att tänka klart, logiskt och rationellt.

Flera läkare gör gällande att de drabbade; de smittade är lätta att känna igen. Ty de är bleka, smala och har ingen som helst aptit. Du ser dem hulka och sucka. Den ena flämtningen följer den andra och mer ofta än sällan flyr de sällskap för att får vara med sig själva och sina tvångstankar.

Om du känner någon som är drabbad av kärlekssjukan (till bolag) skall du se till att denne inte ägnar sig åt dans, kyssar, skratt eller inmundigar kryddat kött, som orsaker luft i tarmarna. Den drabbade skall heller inte läsa böcker som beskriver mannens säd, den mänskliga reproduktionen samt sjukdomar som har att göra med impotens och bristande fertilitet.

"[...]Skulle mannen vara skallig, likt Skalle-Per[...]"

En adekvat fråga att ställa i detta sammanhang är hur stor är risken att du, eller någon i din omgivning, kan drabbas av kärlekssjukan (till bolag). Enligt de antika läkarna, men även de aktiva under 1600-1700-talen, kunde man ofta utläsa detta på personens yttre. De har mycket kroppshår, en varm temperatur, är ofta röda i ansiktet och har ett svart, tjockt och lockigt hår. Utöver detta har personen (mannen) ofta en stark och kraftfull stämma. Skulle mannen vara skallig, likt Skalle-Per, ja, då är riskerna ännu större!

Hur kan detta botas?
  • Kärleken (till ett bolag) kan ätas bort genom inmundigande av lättsam kost, såsom frukt. Gällande kött bör det undvikas, men om det nu prompt skall förtäras är det duvkött som bör prioriteras. Något vin skall ej användas för att skölja ned dessa råvaror, utan rikliga mängder med vatten och/eller citronsaft är vad som gäller.
  • Om ovan ej hjälper är en ordination att fylla ett badkar med flodvatten och tillsätta stockrosor, humle, violer, hampafrö och andra örter. Bada sedan 1 timma om dagen i fyra dagar så skall det göra susen!
  • Vissa har ju vattenskräck och för dem finns även möjlighet att dricka en magisk dryck, skapad och gjord på urin och en dränkt ödla. Annars kan även bränning av hästgödsel i den sjukes närvaro hjälpa.
  • Ett litet mer drastiskt tillvägagångssätt är att låta en "ful" kvinna uppsöka den förälskade. Klädd i trasor skall hon räkna upp allt dåligt och obehagligt som hon kan komma på om den drabbades kärlek (bolaget) - till exempel att hon (bolaget) är smutsig, täckt av sår och att hon (bolaget) kissar i sängen. Om detta ej räcker skall denna kvinna visa upp sina underkläder, vilka skall vara dränkta i menstruationsblod.
  • Även för de svåraste drabbade finns hopp och detta kommer genom... samlag! Eftersom problemet, under antiken, medeltiden och 1600-1700-talen, ofta bestod i att de älskade ej kunde få varandra (pga. klasskillnader e.d.), var ofta en lösning med att "ge barnet det som barnet skriker efter så att vi kan lämna affären innan jag döööör av hunger".

Jag vet inte vad som egentligen fick Lundaluppen att sälja H&M. Medan han själv skriver "bokslutskommunikén", har jag för mig att jag kände en viss odör komma med de sydliga vindarna från Lund den där kyliga januaridagen...

Vet, eller känner, du någon som är "gift" med sitt bolag, där du tidigare, med hjälpa av "rationella" argument, försökt att få denne att se faror/risker men misslyckats, kanske ovan ordinationer bör testas(?).


tisdag 10 april 2018

Yttrandefriheten

Jag upplever mig vara en flitig läsare av diverse bloggar. Främst brukar jag läsa de som finns på min blogglista, men även andra. Genom twitterflödet brukar de inlägg som tycks vara extra uppskattade framkomma, vilket såklart väcker en viss läslust (bortsett då det är "X bolags utdelningstillväxt, spartips á matlåda eller dylikt).

De senaste veckorna har jag via twitterflödet sett att vissa twittrare och bloggare har tagit illa vid sig då andra läsare, twitterprofiler, såväl offentliga som anonyma/"pseudonyma", bloggkommentatorer et cetera har ifrågasatt ställningstaganden, inlägg, åsikter med mera. Detta har lett till att den som upplevts sig som utsatt har valt att antigen författa ett inlägg i syfte att förklara sig, eller valt att "hota" med eller sluta twittra/skriva.



Vi lever i en värld där yttrandefrihet förespråkas; vi lever i en värld där det finns en tro och vilja att alla skall få säga vad de tycker och anser. Ja, ofta finns det människor som tar det till nästa nivå; de som kommenterar och skriver enbart för att jävlas; för att störa "bara för att". Hur skall man bemöta dessa? Jo, antigen så spelar man samma låga spel, likt Chansar Mest, som verkligen måste ses som en sorts mästare, och övervinner dem med deras egna medel. Eller så väljer man att vända andra kinden till. Ni vet, så som Jesus förespråkade.

Att skriva blogginlägg, twittra, instagramma, snappa och allt annat som Gud har skaffat, är lika med att du för fram dina åsikter publikt; offentligt. Du har gjort ett aktivt val genom att publicera och med det kommer även vissa följder, däribland att du kan råka ut för diverse påhopp. Jag är verkligen totalt emot sådana därtill kritik, påhopp eller liknande som har att göra med annat än tweetens/inläggets essens. Folk som, av någon anledning, finner det som givande och att bemöta någons åsikt, ställningstagande med personliga påhopp istället för adekvata och sakliga argument är inget annat än fascinerande.



Applicerandet av sandlådestadiet; kiss- och bajsstadiet, är inget annat än ett bevis på att motparten saknar något som helst vettigt att säga i saken. Denna kommentator är enbart ute efter att få motparten att känna sig sämre och nervärderad, då kommentatorn saknar några som helst adekvata och rimliga åsikter i saken/frågan.

I dessa fall är det bara att vända andra kinden till. Förstå mig rätt, men herregud. Skall man springa hem till mamma och gråta ut så fort man blir ifrågasatt? Ja, personliga påhopp är aldrig roligt men, tyvärr, tycks detta tillhöra spelreglerna bland pöbeln. Sprang Obama, Churchill, Martin Luther King, Rosa Parks med flera omkring och tjöt samt beklagade sig för att vissa applicerade personliga påhopp? Nej, de stod starka och vände andra kinden till (i alla fall offentligt). Ni som kan er historia vet också vem/vilka som vann.

Vad vill jag säga med detta inlägg? Jo, genom att skriva på en blogg, på twitter eller någon annan offentlig plats, kommer alltid risken/möjligheten att du blir dissad, påhoppad, anklagad eller dylikt för vad som helst att finnas. Tyvärr. Hemskt och konstigt, ja, men fullt möjligt. Sedan är det även som så att om man i vissa fall sticker ut hakan måste man räkna med att få mothugg, ty så är spelets regler. Hur många av oss twittrare/bloggare har inte ondgjort oss över Ullas höjning av ISK-skatten? Hon stack ut hakan och hon har fått ta mycket adekvat, men även sandlådekritik.

Vissa bloggare har gästinlägg, sponsrade inlägg eller dylikt och gällande detta tycks det finnas läsare som tycker det är att likställa med Armageddon... Varför vet jag inte och för mig är det en sådan icke-fråga att den får frågan om vilken pizza man skall välja att framstå som världens viktigaste sådana. Emellertid tycks det röra upp vissa onda känslor hos vissa och detta tycks leda till att ägaren av twitterkontot/bloggen måste gråta ut; be om stöd et cetera. Svara istället sakligt på mothugget (givet att det är adekvat). Gäller annat, låt det vara. Svårare är det inte, eller?

Jag vill betona att jag har full förståelse och respekt att man tar illa vid sig och att man blir ledsen vid påhopp likt ovan exemplifierade, men var större. Sjunk inte till trollens nivå, utan låt dem skrika sig hesa. Varför skall du lägga tid på att bevara dem om deras kommentarer är på ovan nämnda sandlåde- och kiss- och bajsstadier? Varför offra tid på dem, då du innerst inne vet att de alltid kommer att ge igen "bara för att". Låt dem hållas, för slutligen kommer de att ge upp. De föder sig nämligen på att se dig ta illa vid dig. Genom att göra det motsatta kommer de att svälta.






söndag 1 april 2018

Total survival or doom?

Jag har länge letat efter ett energibolag som inte har en skuld högre än Fregatts, dagliga, kostnader för champagne. En majoritet av alla olje- och andra energibolag är förvisso kända för att vara dividen aristocrats eller dylikt. Oavsett pris på energi, olja eller vad det nu kan vara, har de varit hängivna till att aldrig sänka, utan, trots att det blåser kalla vindar, höja utdelningarna. Detta till en kostnad om ökad skuld. I min bok rimmar detta illa, mycket illa. Bolag med höga skulder kommer, för eller senare, att få utstå hårda prövningar. Om det händer om ett, två, tre, fyra, fem eller sex år är omöjligt att säga, men likt alla är säkra på en börskrasch kommer skuldtyngda bolag att straffas.

Fortum är ett bolag som jag tidigare har ägt, men då de inte motsvarade de krav som jag hade i allmänhet, men Putin och dennes oberäknelighet i synnerhet, valde jag att sälja dem. I ett inlägg om detta hänvisade jag till att jag förde samma diskussion likt min kära och mycket kompetenta Långsiktig Investering, som i detta inlägg redogör för dessa.




Jag har den senaste tiden tittat på det franska multinationella petroleum- och kemibolaget, som rankas som världens femte största icke-statliga petroleumbolag räknat till omsättning.

Bolaget beskriver sig själv enligt"With operations in more than 130 countries, Total is a top-tier international oil and gas company and a Major Player in Low-Carbon Energies. We discover, produce, process, sell and market energy in a variety of forms, all the way to end-customers. Committed to better energy, our staff of 98,000 employees helps provide customers throughout the world with products and services that are safer, cleaner, more efficient, more innovative and accessible to as many people as possible. Our ambition is to become the responsible energy major."

De är, som ovan sagts, ett multinationellt bolag som finns i världens alla världsdelar.






Vad är det som lockar i detta bolag? Förutom att de har en solid balansräkning (4 traders; bokslutskommuniké 2017) är det framför allt att de är en av de stora som ligger väl positionerade för en omvandling som just nu håller på att ske inom energibranschen; dels den mot förnyelsebar energi, dels den mot lagring av energi.

Bolaget äger en kontrollerande del av det solproducenten SunPower (listat på Nasdq) och batterisällskapet Saft. Saft gör några intressanta drag, som nyligen samarbetar med några andra kraftspelare i energibranschen för att undersöka bättre batteriteknik. Om framgångsrikt kunde Total uppträda med en stark position i en av de största tillväxtindustrierna inom energi (läs gärna mer om detta på denna sida).


För att förbättra både befintliga litiumjonbatterier samt avancerad teknologi i fasta tillstånd leder Saft en ny allians av energikraftspelare, som för närvarande omfattar Solvay (materialvetenskap), Manz (tillverkningsutrustning) och energigjutaren Siemens för  att utveckla avancerad batteriteknik. Safts pressmeddelande skisserade avtalet på så sätt: 

"Saft is building an Alliance with other European partners to launch an ambitious program of research, development and industrialization for new generations of batteries focusing on advanced high-density Li-ion and Solid-State technology. The program addresses all market segments, such as electro-mobility (EV, e-Bus, Railway, Marine, Aviation), energy storage (ESS) and specialty industries" (Saft, 2018-02-22).


Pressutlåtandet påpekade att utvecklade produkter kommer att ha "prestanda, kostnader och säkerhetsfördelar" som ligger över traditionella litiumjonbatterier som idag finns på marknaden. Med tanke på den snabbt fallande kostnaden för litiumjonbatterier kan det verkligen vara en ”game-changer” för energibranschen.

Siemens är inte bara en stor leverantör av elektriska komponenter, utan också en stor aktör inom energilagring genom partnerskap med AES (även kallad ”Fluence”). Bolaget utvecklar och finansierar energilagringsprojekt runt om i världen och denna teknik kan göra dessa projekt mer lönsamma. Om Saftalliansen lyckas kan Fluence bli en eftertraktad aktör/källa.

Vad som inte bör förbises är att solid statebatterier kan vara en bra teknik för energilagring och transportapplikationer. Med andra ord kan Saft gå efter Teslas ”bröd och smör” i elbilar. Ingen av oss vet om denna nya teknik kommer att bli fruktbar, men att investeringar görs är anmärkningsvärt för alla inblandade. Det är också viktigt att Safts partnerskap talar om mer än teknik, då det även inkluderar tillverkningsförmåga. Att utveckla ny teknik är viktig. En viktigt fråga i detta är om Saft kan göra tekniken ekonomiskt lönsam.

Total tycks sätta ihop bitarna, likt ett lego, för att vara en stor aktör i nästa generations energi. Saft är redan en stor spelare inom batterier och kan bygga på det om de lyckas få fram en teknik som är mer utvecklad och bättre än befintliga litiumjonbatterier. Total vill vara med på denna resa och jag är intresserad av att gräva vidare i detta. Detta är enbart ett kortfattat inlägg och speglar ej allt som jag har läst, men ville dels se om du/ni har läst om dem och vad du/ni anser om dem. Sedan... euron har stigit med 23 % mot den svenska kronan de senaste fem åren. Gällande USD/SEK är den siffran 28 %, DKK/SEK 23 % medan NOK/SEK är -4,5 %. Att vi svenskar börjar bli internationella fattiglappar är inget annat än ett faktum. Frågan i detta är; "vågar" man investera i ovan valutor, eller kommer snart än ändring att ske? Eller, skall man hålla sig till "valutan spelar ingen som helst roll (i det långa loppet)?

Intressanta länkar att läsa om Total och energilagringsbranschen: